DET ÄR INTE BARA MORMOR SOM GRÅTER 3
eller JAG ÅKER INTE TILL ICA MAXI IGEN!
JULBAK 2
Senare samma dag som pepparkakorna bakades. Fadern har varit på ICA MAXI och inhandlat saffran och, efter ett telefonsamtal, vänt tillbaka för att även inhandla julmarsipan. Brodern har pausat från allting och satt sig i datorrummet. Modern smygäter lussedeg i köket. Hunden ylar och skäller i hallen.
Systern i telefon: Koko cheri, avoir une travailler dans la Suède, il y a une jambon de Noel dans la frigerateur, et le Apres Nuit-bonbon a la table... LUSSEKATTSDEGEN JÄSER ÖVER! KAN DU TA DEN BROR?
Brodern (från datorrummet, även känt som Faderns fristad) MAMMA, TA LUSEKATTSDEGEN, JAG SKRIVER HEMTENTA! (bloggar vidare.)
Modern: JAG PACKAR, TA DEGEN FAR!
Fadern mumlar innifårn sovrummet, där han däckat efter dagens andra tur till ICA MAXI: Jag åker inte till IC... (somnar om)
Systern: Lussekattsdegen jäser över! Nu bakar vi!
Brodern: Ut muttrande från datorrummet: Tack gode Gud att det finns blogg.
Systern: DU FÅR INTE BLOGGA OM MIG!
Brodern: Hinner man ta en macka innan baket?
Systern: NEJ!
Brodern börjar bre en leverpastejmacka.
Systern: Mamma, flytta dig från degen nu, vi ska baka! (till brodern) MEN HALLÅ DU FÅR INTE HA LEVERPASTEJIGA HÄNDER NÄR DU HÅLLER PÅ MED LUSSEKATTER, JAG ÄR VEGETERIAN!
Brodern: Då gör jag marsipangodis istället. Det vill ju inte du ha, då gör det inget om det kommer leverpastej i det.
Fadern: (från sovrummet) Gör inte slut på all leverpastej!
Modern in: Har nån sett alla mina kläder? (ut, utan att invänta svar)
Brodern: Den här gula karamellfärgen är jättedålig! (Häller i alldeles för mycket av den gula karamellfärgen.)
Systern: Vad ska du ha gult till?
Brodern: Julpåskkycklingar...
Modern (från datorrummet:) HAN HAR BLOGGAT OM OSS!
Systern: Meh!
Brodern: Skulle inte du packa?
Modern: Höhöhöhö!
Systern: Vad det luktar...
Brodern: Oj... det var inte gul karamellfärg, det var bittermandel!
Systern: Meh!
Brodern: Här är karamellfärgen...
Modern från datorrummet: DU SKULLE JU INTE BERÄTTA ATT VI HAR RÅTTFÄLLOR!
Brodern: Allt i bloggen är bara fiktion!
Systern: Nu luktar det ännu konstigare...
Brodern: Oj... det där var visst citronsmak... det blir inga julkycklingar i år.
Systern: INGA JULKYCKLINGAR?!
Brodern: Jag färgar den här degen grön så man vet vilken som är citroin-bittermandel.
Systern: Vad kan man göra med grön marsipan?
Brodern: Utomjordlingar!
Systern: JAAAAA!
Modern in: Har nån sett alla mina kläder?
Brodern: Varför har du ställt smakessenserna bland karamellfärgerna?
Modern: Stackars hunden, han ska få lite fil... nej, filen är slut!
Fadern in i rutig flanellpyjamas: Jag åker inte till ICA MAXI för lite fil! (Tar en leverpastejmacka.)
Systern: Sluta nalla av degen mamma, ta en macka som far och bror!
Modern: Nej, hundens spya var full av leverpastej, jag vill inte ha macka, det blir äckligt.
Fadern och brodern: Yiiiiii....
Modern: Vad fina marsipangranar!
Brodern: DET ÄR JUL-UTOMJORDLINGAR!
Modern: Är det inte en stjärna där i toppen?
Brodern: DET ÄR EN TOMTELUVA! (Tar en pepparkaka.)
Systern: Du får inte äta av pepparkakorna, de är inte klara!
Brodern: Men de har ju varit i ugnen.
Systern: De är inte klara för att de är färdiggräddade, det tar ett tag för dem att stelna!
Brodern: Åh, de är precis som barn...
Modern: Ska ni inte doppa marsipanen i blockchoklad?
Systern: Gör i ordning det då!
Brodern: Men det är ju degen som är godast.
Systern: MEN DU ÄR JU MAGSJUK!
Modern: Det finns ingen blockchoklad!
Systern: Pappa har säkert bara gömt den för att ite du ska äta upp den...
Modern: Ja, det förstås. Vilken tur.
Systern: PAPPA VAR ÄR BLOCKCHOKLADEN?
Fadern: Det finns ingen blockchoklad.
Systern: MEH!
Fadern: JAG ÅKER INTE TILL MAXI, NI FÅR SMÄLTA NER ERA CHOKLADKALENDRAR!
Systern: NEEEEEJ!
Brodern ut för att hämta sin chokladkalender.
Modern: Titta vilken fin utomjording!
Systern: Det är en get. Tror jag.
Modern: Vad starkt den smakar!
Systern: Mamma, ät inte mer nu!
Modern: Jag måste på toa...
Brodern in med resterna av en chokladkalender: RÅTTORA HAR ÄTIT UPP DEN!
ALLT BLIR SVART
Modern: Inne från toan: FAN!
Systern: PAPPA BYT PROPP!
Fadern: PROPPARNA ÄR SLUT! DET BLIR INGET LJUS I ÅR!
Brodern: Sluta vara så melodramatiskt, det finns fler på Maxi.
Fadern ut.
DET ÄR INTE BARA MORMOR SOM GRÅTER 2
JULEN PÅ LANDET!
RÅTTJAKT
I HALLEN, KÖKET, VARDAGSRUMMET.
Tid: 02.30, julaftonsmorgon.
Systern: (inifrån köket) ENRÅTTATABORTDENENRÅTTATABORTDENENRÅTTATABORTDEN!!!!111oneone
Brodern: Rusar in i köket, får syn på en liten oskyldig mus, hugger tag i ett halvt urtvättat tetrapack från diskstället och börjar jaga musen.
Systern: DÖDA DEN INTE!
Brodern: Hjälp till istället.
Systern samlar sig, tar ett annat tetrapack. Nu börjar en vild jakt genom huset, där människorna försöker med någon sorts omringningstaktik. Hunden tittar slött på.
Systern: Vad söt den är...
Brodern: Inte om den äter upp julmaten och elledningarna.
Systern: Vi kan ha den som husdjur.
Brodern: Nej.
Systern: (betraktar tetrapacket) Har Onakafilen bytt utseende? Det får den inte göra...
Brodern: Jävla utlandsvensk. Snart säger du väl att kungafamiljen är fin också.
Systern: Vad söt musen är.
Brodern: DEN HAR ÄTIT AV MIN CHOKLADKALENDER!
Systern: Den får det, för den är söt.
Brodern: Inte om den bajsar i hundens mat så han inte vill äta.
Systern: Han har bara fått för mycket leverpastej. Kan vi inte ha musen som husdjur?
Brodern: Vi har redan pratat om det.
Ytterligare några varv.
Systern: Vad söt den är...
Brodern: Kan inte hunden jaga råttorna istället? Han låter ju ändå som en katt.
Systern: MAMMA OCH PAPPA BORDE HA KATT!
Brodern: Ja. Men de vill inte. De är rädda att hunden ska få stryk av den.
Systern: Kan vi inte säga att det var tre jätteäckliga råttor istället? Så kanske de köper en katt...
Brodern: De har inte framme sina extrahumana råttfällor för att du inte ska bli ledsen för att mössen dör. Men en katt, som typ torterar möss som hobby, är helt okej.
Systern: Ja... för katter är söta.
Under tiden har musen försvunnit in i ett hål i väggen.
DET ÄR INTE BARA MORMOR SOM GRÅTER
JULEN PÅ LANDET
I KÖKET:
Syster: Jag hittar inte saffranet! (Letar i alla skåp och lådor.)
Brodern: (in, iklädd dubbla lager kläder, och på det mammas förkläde.) Titta i skåpet och lådan.
Systern: Meh...
Brodern: (tittar i skåpet och lådan) Saffranet är borta.
Systern: Jag vet. (paus) Fråga pappa, det var ju han som tog in allting.
Brodern: Hjälpte inte du honom att packa upp?
Systern: Jag låtsades sova. Jag trodde du hjälpte honom.
Brodern: Jag låtsades bajsa.
Systern: (Ropar på fadern) VET DU VAR SAFFRANET ÄR?
Fadern: (nyvaket innifrån sovrummet, där han däckat efter eskapaderna på ICA Maxi): Titta i skåpet och lådan!
Systern: Meh!
Brodern: Vi gör papperkakor istället. Han har säkert glömt handla saffran, då kan han åka till ICA igen. Likabra, jag behöver mer blåbärssoppa.
Fadern in, nyvaken, nätbrynja. Börjar leta i alla skåp och lådor Halvt mumlande: Jag vägrar åka till ICA igen....
Systern: Var hade du saffranet sist?
Fadern: I rockfickan?
Brodern: Har du snattat det? Coolt...
Systern: Har du tittat i rockfickan?
Fadern ut.
Lite senare:
Systern: Du kanske inte ska äta så mycket pepparkaksdeg om du är magsjuk?
Brodern: Det är så fruktansvärt att göra pepparkakor, allt ska liksom stöpas i samma form. Som med kapitalismen...
Systern: Men gör egna då?
Brodern: KAN MAN DET?
Systern: Ta en kniv bara...
Brodern: Oj...
Fadern in: Nehej, inte i rocken. Du kanske inte ska äta så mycket pepparkaksdeg om du är magsjuk?
Systern: I bilen?
Fadern: Ska jag behöva... jaja, JAG ÅKER INTE TILL ICA IGEN! (Ut.)
Brodern: Man skulle ha glasyr till...
Systern: Då gör vi glasyr...
Brodern: KAN MAN DET?
Systern: Bara att blanda socker och vatten...
Brodern: Oj...
Modern in, klädd i en indisk pyjamas, ser ut som GB-gubben. Utan att titta på pepparkakorna:) OJ VAD FINT NI GÖR! Men du kanske inte ska äta all deg om du är magsjuk?
Systern: Har du sett saffranet?
Modern: Har du...
Systern: Jag har tittat i lådorna och skåpet.
Modern: Ska du inte göra pepparkakorna i form?
Brodern: DET FANNS INGA FORMER FÖR JULELEFANTER!
Fadern in: INTE I BILEN HELLER! JAG ÅKER INTE TILL ICA, SÅ ÄR DET BARA!
Systern: Byxfickorna då?
Fadern: Nej... det går ju inte. Byxorna ligger ju i tvätten.
Brodern: Då blir det gula byxor sen...
Fadern ut, frustande.
Brodern: Jag gillar inte elefanter. De får så stirrig blick.
Systern: Du kanske inte ska äta så mycket glasyr om du är magsjuk?
Brodern: Har du hört om råttan som sprang här igår?
Systern: Den var jättesöt! Kan inte vi köpa en katt?
Faderns bil hörs starta utanför.
Systern: Vart skulle han?
Modern: Till ICA, tror jag.
Brodern: Förlåt, jag måste på toa...
JULEN PÅ LANDET
DET ÄR INTE BARA MORMOR SOM GRÅTER!
Kära vänner!
Jag hoppas innerligt att ni har betydligt roilgare saker för er just nu än att sitta och läsa bloggar! Men jag vet att så inte är fallet för var och en såhär års, och även om jag vet att internetande inte är en alls lika stilig ursäkt att få ta en liten minipaus som till exempel rökande eller annat drogbrukande, så tänkte jag ändå försöka dra mitt strå till den stack vi kallar mänsklighet, och bjuda på en inblick i ett julförberedande hos en familj som kan misstänkas ha vissa likheter med min egen.
Det kommer att ske i pjäsform, och i väntan på avfärd till pizzeria (första riktiga målet mat på tre dygn! Kan bli spännande!), ska jag bara helt snabbt presentera rollerna i dramat.
Dessa är:
DEN FÖRÄLSKADE LILLASYSTERN som går i spänd förväntan över att hennes franske pojkvän ska komma på besök och träffa familjen för första gången.
DEN MATFÖRGIFTADE STOREBRODERN som nyligen gått ed på att aldrig mer äta thaimat. Har just börjat äta efter två dygns fastande. Konstant hungrig, samt hög efter fastan. Skulle bott för sig själv i en liten stuga, men då ledningarna frusit och toaletten slutat fungera, bor han i vardagsrummet och blir väckt av hunden.
DEN FNOTTIGA MODERN åker till Indien på annandagen för att ge målarkurser till den kulturkonsumerande delen av befolkningen, det vill säga tanter 65+. Svår resfeber.
DEN TRYGGE FADERN försöker fungera som en sammanhållande kraft. Kallas ibland "pappa Rudolf" av sina barn.
PLATS: Familjens nya hus på landet. Anpassningen till livet på landet är långt ifrån helt genomförd. Ingen förstår att man inte kan promenera över till 7-eleven om mjölken tar slut.
The big No-nos...
Såhär:
Dagarna innan jul, ska ni helst undvika att äta bufféer av olika slag. Till exempel thaibufféer.
OM ni ändå känner att ni vill äta en buffé av något slag, till exempel en thaibuffé, så ska ni inte äta av kycklingen.
OM ni ändå vill äta av kycklingen, men kycklingspetten råkar vara slut, så ska ni inte påpeka detta för personalen.
OM ni ändå påpekar det, och de ler ett svårtolkat Mona Lisa-leende och erbjuder sig att ordna fram ny kyckling, så ska ni inte ta dubbla portioner av den.
OM ni ändå gör detta, och vaknar upp halv sex följande morgon av fryssbrytningar samt en obeskrivlig lust att stifta en nära bekanskap med toaletten, och ni medan ni slås av tanken att toalettlock faktiskt är ganska fula att titta på underifrån inser att ni är matförgiftade, så ska ni inte sätta er och åka tåg genom halva landet. (Ni ska inte heller ringa en väldigt god vän som bjöd på en fin middag kvällen innan och fråga om hon också mår illa. Hon kan nämligen ta lite illa upp.)
OM ni ändå ska åka tåg, se till att inte ha valt den billiga biljetten med det där intercity-tåget med extra stopp i Karlstad som tar 7 timmar att ta sig till Stockholm.
OM ni ändå vill åka med just det tåget, sätt er inte i vagnen med snarkande tanter och skrikande spädbarn. (Vad är det med föräldrar som åker med två bårkande spädbarn på ett tåg i sju timmer, och inte ens försöker få tyst på dem fast 40 pers i vagnen passar på att försöka sova av sig hela höstens samlade trötthet efter hamnarbete och allmän utbrändhet, för att slippa få vinterkräksjukan lagom till annandagen?)
OM ni ändå åker det tåget, gör för fan inget stort nummer av att du måste byta plats för att få sitta nära toan. Det blir bara pinsamt.
OM du ändå gör nummer av det, försök för fan inte att mitt uppe i alltihop att stöta på jättesöta tjejen på sätet bakom dig. Du är inte i ditt esse, allt blir bara ännu mer pinsamt. Hon vill inte att du ler charmigt mot henne var tionde minut, när du springer till eller från toan.
Och slutligen, OM du ändå gör allt detta, kommer hem till Vänge (hihi, jag sakriver "hem" och "Vänge" i samma mening. Absurt.) och på grund av din matförgiftning inte ätit på två dygn - skriv inte ett blogginlägg.
Det blir bara babbligt.
Man väljer alldeles själv
Just det.
Inte jag
Det här är inte jag.
På nåt sätt alls.
Jag kände bara att det på något sätt var viktigt att klargöra det.
http://www.youtube.com/watch?v=zt7VRD6zlSs
(Vågar fortfarande vägra youtube-fönster i bloggen!)
Katastrofala
Så jag föreslår återigen att ni kollar in KATASTROFALA SKIVOMSLAG-BLOGGEN!
December i Göteborg 3
Kom på att jag skulle leka med tanken att börja scenen liggande.
Så jag lade mig ner på golvet.
En timme senare vaknade jag, aningen stel och frusen.
Men kvar i samma tanke. For upp och spelade.
Det blev en väldigt konstig Romeo.
December i Göteborg 2.
Alltså, december. Eftersom det är mörkt hela tiden, tror min kropp att det är natt hela tiden. (Vilket den har jäkligt rätt i.) Alltså är jag trött hela tiden. Alltså somnar jag hela tiden, vilket naturligtvis leder till att jag inte kan sova när jag förväntas sova.
Så jag lullar runt och somnar undgefär hela tiden. I förrgår tre gånger på lektion. Mellan tupplurarna var jag uppe på scen och spelade. Vi improviserade kring temat frieri. Det blev ett aningen förvirrat och nyvaket frieri från min sida. Stackars bruden.
Senare den dagen gick jag och solade solarium, tänkte att det kanske skulle pigga upp mig lite.
Naturligtvis somnade jag. Och tappade ögonskydden. Vaknade av et tstarkt ljussken, och upptäckte att jag befann mig i en kistliknande anordning.
Trodde på fullaste allvar att jag hade råkat dö utan att märka nåt.
Nån slags nära-döden-upplevelse alltså.
En upplevelse som, trots en viss mytbildning och romantisering, faktiskt inte alls inspirerar till intelligenta texter.
December i Göteborg
Ett väder som, trots en viss mytbildning och romantisering, faktiskt inte alls inspirerar till intelligenta formuleringar.
Because we like to kill people
"It seems like there is a lot of special food you eat only at Christmas", sa han.
Stolt nationalist som jag är, ville jag gärna förklara att julen för oss är nånting mer än bara ett Kristet påfund. Julen är egentligen ett övertagande av midvinterblotet, och här i norr har såklart mörkret och kylan borrat sig djupt ner i folksjälen och format våra psyken, och naturligtvis är det egentligen denna uråldriga och självklara tradition var ett uttryck för. En vilja att fira ljusets återkomst, och att unna sig god mat med mycket värmande fett under årets tuffaste tid.
Nu är det lite så, att engelska inte är ett språk jag behärskar. Så det jag fick ur mig var ungefär:
"Well, we are not only Christians, ehm, you know, the vikings, they ehm did this Midvwinterblot, that´s, ehm, well, they sacrified people and pigs and stuff. But not normal people, only slaves from Russia for example. So this is very important to us."
Jag hoppas att hans utbildning ("Scandinavian studies for foreign people") inte innebär att han måste skriva en massa rapportet och sånt. Jag är ingen bra källa att hänvisa till.
100 apor är mer än 10 000 flugor
Det var lumpet av mig.
Och inte ens särskilt väl genomfört.
Jag talar förstås om mitt försök att fejka min egen död här i förra blogginlägget. Jag menar, jag tänkte att det vore lite sådär coolt. Sånt som stora rockstjärnor gör. Ni vet. Elvis Presley. John Lennon. Scatman John.
Anledningen var att jag ville sluta blogga. Jag har inte varit rolig på hur länge som helst. Jag har inget som känns viktigt att säga. Och istället för att utveckla mitt skrivande och hålla det vid liv, som var anledningen till att jag började blogga på den goda gamla tid då det fortfarande hette "skriva i lunardagboken", så har bloggandet nu fått mitt skrivande att stagnera. Jag gräver mig djupare ner i gamal hjulspår, och jag lägger krutet på bloggen istället för på de pjäsprojekt som jag faktiskt vill ägna mig åt. Dessutom tapapr jag läsare, sakta men säkert. Vet inte om detär för att jag blir sämre, eller för att bloggtrendenn avtar, folk har tröttnat på att läsa, min polare som länkar till mig slutar skriva, eller vad det är. Hur som helst är det fett tråkigt.
Men jag kan ju inte bara sluta.
Jag har ju lovat mig själv att fortsätta med Sjukdomsinsikt till vi har fått ett regeringsskifte.
(I själva verket ser jag det som min personliga uppgift att störta regeringen, och jag anser att jag har kraften och därmed också plikten att göra det, men det vågar jag inte riktigt berätta för folk.)
Och jag tänker såhär: (Kategori: Utnötta formuleringar. Underkategori: Påbörja nytt stycke. Nummer: 3, efter "Well", "Neway", före "Alltså såhär va" och "Grejen är följande".)
Det har gjorts studier på apor som lever isolerade på öar. Man har följt hur nya upptäckter sprider sig inom en population. Alltså, tänk till exempel att apan Kalle (de heter inte kalla, utan säkert saker som typ Ooohoohahhhhiiiik-kliasigihuvvet, men liksom.) kommer på att man kan köra ner en pinne i en myrstack, och sen slicka på pinnen för att få i sig myrorna. (Vi kan säga att Kalle fick idén från ett naturprogram på TV, eller nåt.) Kalle berättar det för Olle (som inte heter Olle), Olle berättar det för Steven (som faktiskt heter Steven), och kunskapen sprider sig, men ganska sådär långsamt liksom. Och så helt plötsligt kommer en boom, och sen helt plötsligt kan alla apor på ön sticka pinnar i myrstackar. (Några har till och med börjat experimentera med att röka aporna, men de blir helt lulliga och orkar liksom inte sprida kunskapen vidare.) Just på den populationen som studerades, upptäckte forskarna att det fanns en magisk gräns vid ganska exakt 100 apor. När den 100:e apan fått kunskapen, var det som att den var befäst, och sen kom explotionen.
Detta kommer från en mycket pedagogisk orange faktaruta i Samhällskunskapsboken från gymnasiet.
Några sidor senare fanns en annan faktaruta, grön denna gång, som handlade om hur information sprids. Det är liksom inte så att Kleti och Pleti har koll på Irakkriget, det är mer så att Kleti och Pleti känner en ganska insatt snubbe som kollar på nyheterna, och berättar för K&P om Irakkriget så fort han (eller hon, men inte så ofta en hon, för Kleti och Pleti är rätt sådär slemmiga och har inte så många tjejpolare) får chansen. Insatta snubben blir kanske inte bjuden på sådär jättemånga fester och så, men han brukar nå ut i alla fall.
Och jag tänker att om jag vore apa, då vore nog meningen med mitt liv att om inte uppfinna myrpinnar, så i alla fall berätta för mina appolare om myrpinnen. Så kunde vi ha myrpinnefester hemma hos mig sen, och sitta och snacka och sådär.
Nu är jag inte apa, och jag gillar inte myror. Jag är människa, och jag lever i ett land som har skaffat sig en regering som för en ganska bisarr politik. Jag är för all del inte en snubbe som följer nyheterna, (och jag blir faktiskt bjuden på fester ibland!) men jag tycker mig ändå ha genomskådat ett och annat. Och nånstans känner jag det som min människoapliga plikt att på ett eller annat sätt prata om det jag tänker.
Nu är i och för sig saken ganska så klar. Trots att jobben ökar (på grund av högkonjunktur), så minskar regeringsstödet på ett nästan parodiartat sätt. Och just nu känns det ganska lugnt inför nästa val. Så det känns inte sådär jätteakut att hålla på att uppdatera konstant och dessutom försöka vara rolig.
Så jag går tillbaka till där det började.
Nu får bloggen vara min lekstuga igen. Jag skriver när jag har lust, och jag skriver det jag har lust att skriva. Ibland kommer det ta lång tid mellan varven, ibland inte. Ibland kommer det bli sketdåligt (det är göteborska och betyder skitdåligt), ibland kmmer det bli roleliroligt. Det kommer antagligen bli alldeles för många parenteser i texten, det kommer antagligen vara bitterhet gentemot Reinfeldt och kompani. Vi får se.
Puss på er så länge, och stanna tunade!
PS: Ja, det blev ju inte så många favoriter i repris, som ni märkte. Bara Verklighetsträning, som jag anser är det roligaste jag nånsin skrivits, men som ingen nånsin verkar ha begripit.
Sånt händer.
Däremot sitter jag när tid bjuds och lust lustar sig och försöker plocka ut det bästa ur Paianbloggen och göra nån slags liten blok av det. Hör av er om ni vill ha den i mejlen!
PS2: Samson, stand-up-grejen går åt h-e. Har fått kalrtecken astt uppträda i vår, har fått ångest, har skrivit tre stycken manus till uppträdande av vilka ungefär noll stycken var roligare.
Hur mår du?