sjukdomsinsikt

PÅ ALLMÄN BEGÄRAN kommer här historian om hur jag skulle ladda upp inför min Göteborgssökning.
     Saker och ting var lite speedade sådär inför söknignen. På fredag kväll fick jag beskedet att jag skulle göra prov okristligt tidigt på måndag morgon. Till dess skulle jag ha förberett en fem sidors dialogscen - och kunna båda rollerna - och dessutom förberett en sång. Då hade jag dessutom satt upp mig på att arbeta ett monsterpass på lördagen, och det var lite tajt med tid att hitta någon ersättare.

Så helgen blev som lite flängig, med att repa dialog (jag fick läsa mot min kollega som satte mig framför ett youtube som funkade sisådär på jobbets lina, laddade hem en massa klipp från Ondskan och sa "spela som han så blir det bra!". Det är så underbart med självutnämnda skådespelarcoacher.) sjunga på jobbet,  boka tåg sådär under sportlovstider (slutade med att jag fick betala lika mycket som jag drog in på det där arbetspasset för den allra sista platsen på ett extrainsatt tåg där ALLA satt med varsitt par jättelånga skidor som de viftade runt med och var sura för att de inte fick plats med uppe på hatthyllan.) och typ... fokusera.
     När söndagen kom låg jag alltså lite efter med saker och ting. Jag gick upp tidigt för att få så många timmar som möjlgit innan tåget gick, upptäckte att frukostmaten var slut, fick panik och tänkte NEJ TÄNK OM JAG INTE ÄTER ORDENTLIGT IDAG DÅ KOMMER JAG VARA TRÖTT I MORSE ÄR JU UNGEFÄR SOM ATT GUNDE INTE SKULLE ÄTA GRÖT INFÖR ETT VASALOPP GAAAAH!, så jag gick till affären och handlade ungefär 10 gånger så mycket mat som jag behövde.
     Sen kom jag på att maten skulle bli dålig om jag gick vidare och blev borta hela veckan. Och jag tänkte NEJ NU HAR JAG GJORT EN NEGATIV AFFIRMATION SOM GÅR UT PÅ ATT JAG SKA ÅKA HEM! DET ÄR JU UNGEFÄR SOM ATT GUNDE DAGEN INNAN ETT VASALOPP SKULLE PACKA PLÅSTER IFALL HAN SKULLE RAMLA OCH SLÅ SIG GAAAAAH!
     Så jag packade ner all mat i den redan allt för tunga packningen. (Jag hade redan fyllt den med massa böcker jag ändå inte skulle ha tid att läsa.) Såg lite dumt ut. Ungefär som att det inte skulle finnas filmjölk och apelsiner och mannafrutti som nu för tiden heter risifrutti-manna i Göteborg. Ungefär som att den där maten skulle ha en chans att överleva där den låg och trängdes med en massa sportlovsskidor på hatthyllan.

I alla fall.
   Jag hade tre timmar kvar.
   Fokus låg på att fokusera.
   Inför förra söknignen gick jag till gymmet, fick utlopp för allt adrenalin, körde ett alldeles för hårt pass och hade så ont i kroppen och var dessutom så tömd på adrenalin att jag mer eller mindre var en zombie.
    Den här gången planerade jag passet innan jag gick dit. Det såg ut ungefär: 15 minuters LÄTT träning på crosstrainern. (Jag gillar gymmets crosstrainer. Den står nämligen still...) . 15 minuters LÄTT muskelträning, 15 minuters LÄTT cykling.
     45 minuters INTENSIVT bubbelpoolande.

Jag har förut berättat att jag går till ett riktigt gubbgym.  Där kan jag - trots plufsande mage och total brist på den märkliga kombination av hormoner, Problem och allmän ointelligens som motiverar manliga män att lyfta de där skitstora grejerna som ligger under de normalstora hantlarna - faktiskt få uppleva det oändligt självförtroendehöjande i att få sin kropp granskad av avundsjuka blickar.
     Där jag kan känna mig som en riktig elitidrottare när jag ser gubbarna gå in, lyfta tre gånger utan uppvärmning med höger biceps, sen gå och sätta sig i poolen en timme.
    
Jag älskar den där poolen. Jag älskar att vara omgiven av varmt vatten. Jag sörjer att jag alls blev född. Jag hade gärna chillat i mammasmage ett decennium till eller.
    Hur som hels tvar den där poolen en avgörande faktor när jag tog det stora beslutet att ta bort badkaret i min lägenhet och installera en dusch.
    Den där poolen är helig för mig.
    
Därför blir jag alltid lite störd när snoppmonstren kommer.
     Snoppmonstren  är gubbar som tycker om att vädra snoppen. Jag har inget emot snoppar som så, det är liksom bara det att i den kultur vi lever i är inte halvoffentlig nakenhet nånting speciellt vanligt. Så hur det än är, oavsett att det bara är män och omklädningsrum och massa bastuar och sånt, så blir det liksom... snoppigt. Man riktigt ser i gubbarnas ögon hur de tänker JAHA HÄR GÅR JAG MED MIN SNOPP OCH DET ÄR INGENTING KONSTIGT MED DET! SNOPP SNOPP SNOPP! INGET KONSTIGT!
     Extra roligt blir det förstås när det är små, taniga, gamla, otränade gubbar med saker mellan benen som man trodde dog ut nån gång under juratiden.
     Så okej, jag går och sätter mig i poolen. I poolen sitter ett snoppmonster och tänker på sin snopp, helt inne i sin egen värld, hälsar inte när jag kommer och sätter mig i mina stora badbyxor, ingenting. Han och jag sitter där, fem minuter, tio minuter, femton minuter. (Det bubblar slash vilar i i ntervaller om fem minuter.) Jag har specialschema idag, jag får sitta länge. Annars är det lite kotym att man lämnar poolen efter max två varv. Gubben satt där när jag kom också, för över en timme sedan.
     Men vi sitter kvar, inte ett ord. Snoppgubbe nummer två kommer, ner för trappan, släpandes sin taniga lilla kropp. Vid en första anblick ser det ut som hans farsa hette Gollum.
      Vid en andra anblick ser det ut som hans farsa var häst.
      Och liksom det GÅR inte att inte stirra. Så man försöker att inte stirra, vilket naturligtvis bara blir pinsamt. Och det vet gubben. Jag har sett honom förut, han har ett sätt att liksom... halvglo på en. Helt avskild från omvärlden, och ändå med nåt slags märkligt sneglande. Utan att någonsin säga hej eller nicka eller nåt annat sånt där som man kanske vill göra om man ska sitta halv - eller helnakna tillsammans i en liten balja vatten.
    Så jag sitter några varv till, stämningen blir allt konstigare omringad av snoppmonsterzombier som jag är, så till sist går jag till bastun istället. Sen duschen, sen mot omklädningsrummet.
     Kastar en blick mot poolen på vägen ut.
     Det går lite bättre för gubbarna. De sitter ganska nära varandra, de verkar till och med prata. Det ser rätt bra ut, sådär.  
     Det ser mer än bra ut.
     Det är nåt som inte stämmer.
     Vid vattenytan ser jag nånting som vid en första anblick ser ut som Storsjöodjuret sticka upp över vattenytan.

Jajjemensan.

GUDDJÄVLARNA SITTER I POOLEN OCH RUNKAR AV VARANDRA!

Och mesig som man är, tänker man ju först "naaaah vad gulligt, de är gamla och fula och oattraktiva och sitter fast i olyckliga äktenskap med fruar som inte förstår dem och dessutom kanske är av helt fel kön bara det att det vågade de inte veta då, och nu såhär på ålderns höst har de hittat nånting kul som de kan ägna sig åt...
.... I MIN POOL!"
Mitt nirvana, mitt territorium, min jävla korkek här på jorden som dessutom funkar som motivering för att jag ska orka släpa mig hela långa vägen till gymmet och lyfta de där jävla skrotbitarna så jag blir snygg och hälsosam nån gång! MIN POOL!

Och liksom. Tvångstankarna som kommer.
- Alla de gånger jag doppat huvudet i poolen.
- Hur många av de andra snoppgubbarna ägnar sig åt dylika aktiviteter? Det finns ändå ett 20-tal stammisar som liksom bara häckar där.
- Varför frågar alltid de i receptionen vilket nummer på nyckeln man vill ha? Det finns två omklädningsrum, finns det en hemlig kod?!

Och jag tror ju inte vad jag ser, utan står bara och stirrar med öppen mun. Och gubbarna ser mig, de ser att jag ser, de stirrar tillbaka, de slutar tvärt och rycker till, men då är jag redan på väg ut.


Byter om så snabbt jag kan, inte för att jag tror att de kommer ha bråttom ut i omklädningsrummet, men liksom.
     Men såklart. Alldeles när jag är klar och ska gå, kommer Gollum ut, invirad i världens puttinuttigaste lilla handduk. Han har skåpet alldeles bredvid mig i ett annars tomt omklädningsrum, han börjar byta om - utan att säga ett ord. Och jag bara stirrar på honom och har tusen saker på temat "det finns en tid och en plats för allting". Han bara låtsas som att det regnar. Med sådan övertygelse att jag såklart börjar tänka att det är jag som har gjort fel. Eller att jag i alla fall frivilligt och ofentligt bett om en nyckel så jag hamnat i den del av omklädningsrummet där sånt förekommer.


Så. Det var min uppladdning och fokusering inför tredjeprovet i Göteborg. Under hela tågresan, då det var tänkt att jag skulle läsa dialogen, tänkte jag bara på mitt trauma på gymmet.  På det, och på att jag aldrig mer ska sitta i en bubbelpool.

---
Epilog:
Sökningen var för övrigt det konstigaste hittills. Att arbeta med text inför juryn, som brukar vara min starkaste gren när jag inte har suttit med texten och tänkt på snoppar, gick åt helvete. Däremot gick sångprovet precis hur bra som helst. Jag stod där och spikade gehörsövning efter gehörsövning och fattade ingenting.
      Kanske ska börja söka musikalutbildningar istället...