sjukdomsinsikt

Igår verkade bli en helt vanlig dag på gymmet.

Jag hade gjort mitt lilla pass, fuskat som vanligt med benen och lagt på för mycket vikt på tricepsmaskinen så jag tog hela bördan på korsryggen som antagligen fick förslitningsskador, hastade genom stretchingen för att hinna med ett par extraminuter i bubbelpoolen, samt valde duschen utan lyxigt gratisschampoo i en plastbehållare.

Så alldeles när jag skulle gå hem så blockeras dörren till omklädningsrummet av den största människa jag nånsin sett. Han var ungefär tre meter lång, bred som en lastbil av den bredare sorten, och hade en sliten svart skinnjacka. Han hade en riktig sån där rysk maffiamustasch, han tittade rakt igenom mig med isblåa ögon, höll fram en gymnyckel och väste med en whiskyhärdad avgrundsröst: "SHOW ME WHERE!"

Jag bara stirrade på honom, sen stirrade jag på gymnyckeln, sen stirrade jag på honom igen och tänkte att han kanske var nån sorts kollega. Det kanske var han som gjorde rösten till Darth Vader.
    Eller det där jättestora trollet i den där filmen om en jätteliten kille som ska bära upp en ring på ett berg för att kasta ner den igen.
    "SHOW ME WHEEEEERE!"

Så okej, jag kollade nyckeln, såg att det stod 23, pekade ut skåp 23 i rummet intill, och gick tillbaka till mitt rum för att ta på mig skorna.

När jag ska gå står han i dörröppningen igen. Frustrande av ilska, jag ser musklerna spela under den tajta skinnjackan. Långt inne i de isblåa ögonen finns en lika isblå eld. Jag tänker att den här killen äter spädbarn till frukost. Och kryddar med saltpetersyra.
"IT NOT WORKING!"

Så jag smiter förbi honom, hör hur han steger efter, går in i hans omklädningsrum. Han kommer efter, pekar på skåp 25 och pekar. "IT NOT WOOOORKING!"

Så jag tar hans nyckel, låser upp skåp 23, och kutar hem.
    Och börjar googla efter andra gym.


MINA DAMER OCH HERRAR, ÄNTLIGEN ÄR JAG TILLBAKA!

Det har varit en sanslös höst, jag har jobbat utan överdrift ungefär 80 timmar i veckan och därpå haft närapå fyra timmars restid om dagen - samtidigt som jag pluggat på heltid. (Och nu tjafsar a-kassan med mig om att jag jobbat för lite på sistone :) ) Så bloggen har helt enkelt fått vila lite. Men jag har saknat den och jag har saknat er, och av kommentarer att döma har ni saknat mig också. Fett med kärlek, liksom.

Jag har ju sullat till det lite för mig med att byta namn på bloggen ungefär tusen gånger, och jag märker att jag tappade nästan hälften av mina läsare vid förra namnbytet. Så jag får helt enkelt skylta med min förnedring och dubbelposta här ett tag, i både 100apor.blogg.se och sjukdomsinsikt.blogg.se, till alla hittat rätt.

MEN I FORTSÄTTNINGEN ÄR DET WWW.SJUKDOMSINSIKT.BLOGG.SE SOM GÄLLER! Så lägg till den bland era bokmärken igen, för nu åker vi!