sjukdomsinsikt

Och makaroner och amerikansk dressing. Och Pepsi Max. Och rostad lök. Men det fick liksom inte plats i rubriken.

Härom dagen stod det att inte bara kyckling, utan nu även falukorv hade fått glas i sig. (Och Metro hade den fantastiska rubriken: "Polisen misstänker: Det kan vara en anställd." Duh.) Ojojoj vad farligt det numera var med falukorv, stod det. Nån Namn med nån Ålder i nån Stad hade fått hela kinden uppriven. Usch och fy, ät inte falukorv!
      Så nu äter normala människor inte falukorv.
      Själv är jag inte sådär jättenormal.
      Jag blev så frestad av att läsa om all falukorv att jag helt enkelt var tvungen att gå och köpa mig en. Sen stekte jag stora tjocka skivor, och hällde på en hel massa amerikansk dressing och rostad lök specialinköpt för tillfället.

Jag klarade mig. Jag hade nog tänkt klämma lite på den för att kolla glasbitar, men si det glömde jag för det luktade så gott.
    
Jag tror som de flesta andra, att ett gäng militanta veganer på ett inte helt tafatt sätt samordnat nån slags stöt, och sen har en massa copycats hakat på.
     Och det var ju ganska o-charmigt av dem, tycker nog gemene man och så även jag.
     Men samtidigt känner jag inte att jag har rätt att whina.
     Man väljer sina kamper. Jag har försökt att vara vegeterian, men jag var värdelös och hatar bönor och åt kebab när ingen såg och julskinka för att det ändå var jul och obscena mängder gelatingodis. Sen lade jag av, bland annat av ekonomiska skäl.  Men jag anser att det egentligen är ett beundransvärt moraliskt ställningstagande att vara vegeterian, även om jag undrar om det inte har mer verkan att väja ekologiskt kött.
     Man väljer sina kamper. Världen är komplex och man kan engagera sig i precis vad som helst, men inte i allt för det hinner man inte.
     Men i kampens logik gäller att den starkare har rätt.
     I de militanta veganernas värld är detta en logisk krigshandling. Det är logiskt att utföra krigshandlingar i krig. Och det är faktiskt upp till var och en att välja om man vill anse sig vara i krig eller inte.
     Det är lite fånigt av de militanta veganerna att utföra en krigshandling. Krig är dumt och våld föder våld. Men vore jag en torterad stackars gris skulle jag nog ändå ha viss sympati för veganerna, och tycka att det vore grymt (i betydelsen bra, för nu är det ändå grisar vi pratar om) att ha dem i mitt lag.
     Bara den som är stark nog att slå tillbaka kommer att tas på allvar. Det är djungelns lag. Eller skolgården. Eller kapitalismens. Eller världens.
     Och när jag köper falukorven så stöder jag en tillverkare som är betydligt elakare mot grisen än vad veganen är mot mig.
    Jag är inte ens oskyldig civilbefolkning.  
    Jag är sponsor.