sjukdomsinsikt

För ett par månader sedan lovade min hyresvärdinna att komma och hälsa på i september, eftersom hon inte var i stan när jag flyttade in. (Och tydligen inte innan heller, vilket kan förklara att rummet jag flyttade in i inte var städat och hade klibbiga fläckar på väggarna.)Detta har hon hela tiden tjatat om när jag skrivit och frågat om olika grejer vad gäller boendet - "vi kan prata om det när jag kommer i september."
Så när halva september gått, började jag undra lite vad hon pysslade med. Hon hade skickat ett mejl och uppmanat oss att "komma med förslag på förbättringar", och jag hade skickat ett mejl tillbaka och påpekat att vi var två stora starka pojkar med en ekonomi som manade till billiga storkok, och att vårt kylskåp på ungefär en halv kubikmeter faktiskt var på tok för litet. Jag erbjöd mig att leta upp nåt på blocket.se, som skulle kosta max några hundringar, och som skulle kunna ersätta ett idiotiskt skrymmande bord som microvågsugnen nu står på.
Hon brukar svara inom ungefär två timmar. Kylskåpsmejlet tog henne nästan en vecka att besvara. Hon sa. "kom med ett prisförslag så får vi diskutera saken." (Några hundringar var tydligen inte konkret nog.)
Så hittade jag ett perfekt kylskåp för fem hundra. Mejlade och berättade, svar från henne dröjde i nästan två veckor. (Och så länge brukar ju folk som säljer saker vara pigga på att vänta på besked.)
Idag kom: "jag vill inte lägga ut pengar på det, köp det ni om ni vill men se till att det försvinner när ni flyttar."

September går mot sitt slut, och hon har fortfarande inte synts till.

Dagens fråga: Vad gör man när det inte GÅR att förhandla?

Anyone for revolution?