Diktstunden
Hej igen alla barn!
Nu när hösten kryper sig på, tänkte jag att det kunde vara mysigt att tända några levande ljus, göra sig en kopp thé (eller kanske varm choklad, om du tycker att det är mumsigare! Så kan du ha vispgrädde i, så att du får en vit mustasch precis som tomten!) och svepa en filt om sig och läsa dikter för varandra!
Idag tänkte jag att vi skulle lyssna till en dikt som skrevs av Martin Niemöller. Han var en präst, förstår ni, och han satt 7 år i någonting som kallas för koncentrationsläger. Det är nästan som skolan, fast ännu värre! Han satt där för att det var dummingar som kallades nazister som inte tyckte om människor som var lite annorlunda. Nazisterna tyckte att man skulle vara stark, för om man inte var stark så borde man gå under. Och om någon var annorlunda än så som nazisterna tyckte att man skulle vara, då skulle man minsann också gå under om man inte var stark nog att försvara sig.
Martin skrev en dikt i koncentrationslägret. Han skrev såklart på tyska, men eftersom vi inte kan tyska så ska vi försöka översätta den så gott det går. Håll någon i handen nu barn, för det kan bli lite läskigt...
"Först tog de kommunisterna, men jag var tyst, för jag var ju inte kommunist.
Sedan tog de socialisterna, men jag var tyst, för jag var ju inte socialist.
Sedan tog de konstnärerna, men jag var tyst, för jag var ju inte konstnär.
Sedan tog de alla judarna, men jag sa ingenting, för jag var inte jude.
Sedan tog de alla arbetslösa, men jag var tyst, för jag hade ju jobb.
Sedan tog de katolikerna, jag sade fortfarande inget, för jag var ju protestant.
Sedan tog de alla sjukskrivna och de utbrända, men jag var tyst, var pigg och frisk.
Sedan kom de för att ta mig, och då fanns det ingen kvar som kunde säga något."
Nu när hösten kryper sig på, tänkte jag att det kunde vara mysigt att tända några levande ljus, göra sig en kopp thé (eller kanske varm choklad, om du tycker att det är mumsigare! Så kan du ha vispgrädde i, så att du får en vit mustasch precis som tomten!) och svepa en filt om sig och läsa dikter för varandra!
Idag tänkte jag att vi skulle lyssna till en dikt som skrevs av Martin Niemöller. Han var en präst, förstår ni, och han satt 7 år i någonting som kallas för koncentrationsläger. Det är nästan som skolan, fast ännu värre! Han satt där för att det var dummingar som kallades nazister som inte tyckte om människor som var lite annorlunda. Nazisterna tyckte att man skulle vara stark, för om man inte var stark så borde man gå under. Och om någon var annorlunda än så som nazisterna tyckte att man skulle vara, då skulle man minsann också gå under om man inte var stark nog att försvara sig.
Martin skrev en dikt i koncentrationslägret. Han skrev såklart på tyska, men eftersom vi inte kan tyska så ska vi försöka översätta den så gott det går. Håll någon i handen nu barn, för det kan bli lite läskigt...
"Först tog de kommunisterna, men jag var tyst, för jag var ju inte kommunist.
Sedan tog de socialisterna, men jag var tyst, för jag var ju inte socialist.
Sedan tog de konstnärerna, men jag var tyst, för jag var ju inte konstnär.
Sedan tog de alla judarna, men jag sa ingenting, för jag var inte jude.
Sedan tog de alla arbetslösa, men jag var tyst, för jag hade ju jobb.
Sedan tog de katolikerna, jag sade fortfarande inget, för jag var ju protestant.
Sedan tog de alla sjukskrivna och de utbrända, men jag var tyst, var pigg och frisk.
Sedan kom de för att ta mig, och då fanns det ingen kvar som kunde säga något."
Kommentarer
Trackback