sjukdomsinsikt

Inatt är det natten mellan den 9 och 10 november. Det är årsdagen för Kristallnatten, som inföll för 69 år sedan.

Till minne av den ska vi leka en liten lek. Häng med nu, det är inte farligt.

Vi leker att du är i Tyskland, någon gång i mitten av 30-talet.

Det är kallt.

Det är fett kallt.

Du har inte sådär överdrivet mycket kläder, och de kläder du har är ganska så trasiga. Du står på marknadsplatsen, du har dragit dit för att se om det finns nåt bröd att handla. Du vill ganska så gärna ha bröd, du har inte fått nåt på flera dagar. Men det finns knappt nåt bröd alls, och till det bröd som finns är det långa, långa köer ? folk skriker, slåss och viftar med pengar, och pengabuntarna de håller upp är betydligt större än det du har tagit med dig.
Faktum är att pengarna knappt är värda någonting längre. Faktum är att det är de sista pengarna din familj har som du tagit med dig.

Din far är borta sedan veckor, han har vandrat iväg för att söka efter arbete. Din mor är sängliggande, hon har gått med förkylning i månader, men nu de senaste veckorna, när kylan kommit på allvar, har förkylningen eskalerat, och i morse hostade hon blod. Din syster blev förtvivlad, vi kan leka att hon sa att hon skulle gå ut och sälja sin kropp för att få pengar till medicin, men att du lyckades övertala henne att låta bli. Och du står där på marknaden, och du tänker att shit. Det här är ohållbart.

Och då, på andra sidan gatan, går två småfeta herrar förbi. De är klädda i varma kläder, det syns på dem att de äter gott. Och när du står och tittar bort mot dem, så tycker du att de tittar bort mot marknaden och flinar lite, innan de fortsätter att småprata och skratta sinsemellan.
?Vilka är det där?? frågar du din kompis, som just gett upp brödjakten, och nu börjat bege sig hemåt till två hungriga småbarn.
?De är judar?, svarar han och spottar i marken. ?Det är de som hade juvelaffären inne i stan. De har hur mycket pengar som helst, de har bott här i vårt land, men de har aldrig gjort nånting för landets väl. De har bara sålt sina uveler, och lånat ut pengar till hög ränta ? och alla har lånat av dem, eftersom en god kristen är förbjuden av Bibeln att låna ut pengar. Och nu när det är svåra tider, tar de bara hand om varandra.?
Du skakar skeptiskt på huvudet, du tänker att vafan, det är alltid lätt att hitta sig en syndabok när det är skit, men din kompis ser att du tvekar, och han lutar sig närmare och säger med dov röst: ?De svek oss i kriget, det är deras fel att det är såhär.?

Och just då hugger det till i magen, du måste fan ha bröd snart, du tittar på judarna och tänker: ?bra, då finns det människor med pengar. Om syster måste säja sig, för att mor ska leva...?
Sen hejdar du din tanke.

Men några dagar efteråt, får du höra talas om en snubbe som har en lösning. Han vägrar kuva sig, han säger til folket att deras förnedring ska få ett slut. Han har en väg ut ur misären, han vägrar erkänna sig besegrad, han lovar mat och pengar, din mor har dött men han lovar att din syster ska få leva. Och det viskas att han ska ta itu med de där judarna också.

Pix pax för slut på lek.

Det jag vill säga är följande:
Hat föds inte ur ingenting.
Hat föds ur rädsla.
Rädsla föds ur nöd.
Nöd föds rätt så ofta ur fattigdom.

Det har varit jäkla massa dumheter på senare tid. När ett gäng ungdomar hade spöat ihjäl den där rullstolsbundna stackarn hände nåt jag aldrig varit med om förut: En löpsedel var dagens stora samtalsämne.Det var som om folk fått nog. Där gick någon gräns, folk var äcklade, ?nu går det åt helvete? sa de.
Tidningarna gottade sig i detaljer, jag pallade inte läsa. Men jag har för mig att det nånstans stod att motivet ska ha varit att mannen get ten av killarnas morsa alkohol.
Och jag ska inte säga saker jag inte har täckning för, men jag kan ju inte låta bli att fantisera. Tänk om killens morsa var alkis? Tänk om det var jävla ångest för killenatt se att morsan hade en jävligt stabil kran.
Jag spekulerar såklart bara, men igen: Hat föd sur rädsla. Rädsla föds ur nöd. Inatt är det kristallnatten. Istället för fackeltåg och shit, tänker jag att det kan vara en idé att ta en funderare på hur man kan göra för att minska nöden.

För saker och ting verkar onekligen gå utför.