Re:loaded
Så, efter ett två veckors uppehåll är jag tillbaka! Nytt boende, nya friska tankar, nytt koncept på bloggen - så givetvis blir det också ny design! (Den heter MrAndersson! Är jag hysteriskt fyndig or what?)
Beklagar kära ni att det tog sådan tid; det var ett litet äventyr att få igång internet här i nya studentrummet. Ska väl skriva en ordentlig rapport när tid bjuds, men tills vidare kan jag berätta att det faktiskt på riktigt finns människor som kan häva ur sig "du kan ju alltid skriva ett mejl och berätta vad som är fel på din uppkoppling, så kan vi mejla tillbaka och berätta hur du ska komma ut på nätet."
En liten grej jag klurat på under uppehållet, är varför jag egentligen bloggar. Jag hade ett litet koncept för nya bloggen: mer eller mindre uppkryddade berättelse från mitt ibland väl bisarra liv, för att underhålla och locka läsare. Och sen, när jag kände att jag hade nåt vettigt att säga, passa på att få in lite vettigheter också. Och då vettigheter som handlar om den absoluta nödvändigheten att (senast) 2010 se till att vi får en röd regering.
Jag är ärligt talat inte helt nöjd med resultatet.
Den där vardagsrapporteringen spårade ur, och utan att märka det förvandlades jag till nånting som får Alex Schulman att framstå som en gammeldags moralist vars främsta hobby är att predika i någon frikyrka. (Den observante läsaren kan märka att jag tagit bort alla spår av cirkusen kring mitt boende. Fick ju bara ångest av att se det, wtf lolz.)
Och politiken, om man nu får kalla något så dåligt påläst och alllmänt kvasiintellektuellt orerande för politik, känns lite... jag vet inte. Som att slå in öppna dörrar.
Jag menar.
Alliansen/Moderaterna (finns Kd ens längre?) leder SM i förlorat väljarstöd. Riksbanken har officiellt gått ut och förklarat att jobbtillväxten beror på högkonjunktur och inte på regeringens politik. Och efter moderaternas stämma i Gävle berättade TV-bilderna bara två saker som vi alla redan egentligen visste:
1) När moderaterna vill vinna röster, låtsas de vara socialdemokrater.
2) Carl Bildt kan kan verkligen inte dansa.
Jag tror bloggtrenden är på nedgående. Jag tror folk har tröttnat på att läsa dåligt folk som med uselt språkbruk fläker ut sina privatliv på nätet. Jag tror att det någonstans är positivt, även om jag också tror att det var en bra grej det som var. Plötsligt kunde vem som helst skriva och bli läst, och intresse för att söka information och sprida åsikter och få feedback och kommunikation och demokrati och nya grupper känner sig hemma på nätet och hej och hå we are the ones who making better days so let´s start giving.
Jag tror att de bloggar som kommer överleva, är de som är aningen mer välskrivna. Så nu tänker jag satsa på lite mer genomarbetade inlägg. Lär väl leda till färre uppdateringar, men 1-2 inlägg i veckan ska jag försöka hinna med i alla fall. Vi får se hur det går. (Ja, jag vet att det är ett jäkla tugg om egentligen ingenting. Men som jag sagt förut, bloggen är bland annat mitt eget lilla laboratorium, och jag känner att jag måste definiera experimentet innan jag utför det. Lite i alla fall, man vill ju int råka bli nån slags naturvetare på kuppen...)
Hur som helst, politiken (om man nu får kalla det så, etc):
Ny forskning visar att klasskillnaderna ökar mest i goda tider. När ekonomin går ner, görs de fördelningar av resurserna som blir nödvändiga. Det är när pengarna trillar in, som de passar på. Då ingen klagar, liksom. Precis som Blå Tåget sjöng i en tid så annorlunda mot nu:
Åt var och en hans beskärda del av det växande överflödet
kapitalet åt kapitalisterna, och åt understödstagarna - understödet.
Och vilka "de" är, de där som passar på, ger sångens refräng ett tydligt svar på.
Och de väljare moderaterna snodde över, var de där som nu har tänkt om. De som trodde att Moderaterna kunde bedriva socialdemokratisk politik bättre än sossarna själva. Men som sedan upptäckte att även om de kanske hade kompetensen, (Kom igen, jag tycker det är löjligt att påstå att Reinfeldt gör ett dåligt jobb för att hans anställda beter sig som idioter. Att folk går ut och super när de har krisjour för typ Sverige handlar faktiskt inte om att de är moderater, det handlar om att de är korrumperade överbetalde paddor, och att "spela roll, det blir nog ingen tsunami ikväll" inte är en speciellt konstig tanke om man lever i en värld där yrkesstolthet inte är ett speciellt gångbart begrepp.)så hade de verkligen inte lusten.
Men till nästa val kommer Reinfeldt att plocka fram röda slipsen igen, han kommer återigen att tala om att sossarna glömt att de som står utanför, han kommer inte att nämna att han tvingat tiotusentals människor till ett annat utanförskap. Han kommer om och om igen att knäppa Mona Sahlin på näsan och visa sig vara en bättre retoriker, eftersom en behaglig lögn allt är lättare att sälja än en obehaglig sanning.
Han kommer att trolla bort siffrorna på de som helt plötsligt inte har råd att vara med i facken. Han kommer inte att nämna att fackföreningarnas undergång i USA är anledningen till att man där nu måste flytta över hela landet efter jobb, att folk ha 2-3 olika jobb, att familjerna slås sönder och att folk som bara har ett jobb bor på gatan för att de inte har råd med ett hem.
Det är fortfarande i början av mandatperioden. Det är fortfarande nu alla mindre populära förändringar görs. Om ett par år kommer det börja regna pengar över viktiga väljargrupper, var så säkra.
Så trots att det nu är fastslaget att Carl Bildt verkligen inte KAN dansa, så känns det ändå viktigt att påpeka ett och annat.
I övrigt längtar jag till 2015.
Då ska KLF göra come back, har jag precis hört.
Beklagar kära ni att det tog sådan tid; det var ett litet äventyr att få igång internet här i nya studentrummet. Ska väl skriva en ordentlig rapport när tid bjuds, men tills vidare kan jag berätta att det faktiskt på riktigt finns människor som kan häva ur sig "du kan ju alltid skriva ett mejl och berätta vad som är fel på din uppkoppling, så kan vi mejla tillbaka och berätta hur du ska komma ut på nätet."
En liten grej jag klurat på under uppehållet, är varför jag egentligen bloggar. Jag hade ett litet koncept för nya bloggen: mer eller mindre uppkryddade berättelse från mitt ibland väl bisarra liv, för att underhålla och locka läsare. Och sen, när jag kände att jag hade nåt vettigt att säga, passa på att få in lite vettigheter också. Och då vettigheter som handlar om den absoluta nödvändigheten att (senast) 2010 se till att vi får en röd regering.
Jag är ärligt talat inte helt nöjd med resultatet.
Den där vardagsrapporteringen spårade ur, och utan att märka det förvandlades jag till nånting som får Alex Schulman att framstå som en gammeldags moralist vars främsta hobby är att predika i någon frikyrka. (Den observante läsaren kan märka att jag tagit bort alla spår av cirkusen kring mitt boende. Fick ju bara ångest av att se det, wtf lolz.)
Och politiken, om man nu får kalla något så dåligt påläst och alllmänt kvasiintellektuellt orerande för politik, känns lite... jag vet inte. Som att slå in öppna dörrar.
Jag menar.
Alliansen/Moderaterna (finns Kd ens längre?) leder SM i förlorat väljarstöd. Riksbanken har officiellt gått ut och förklarat att jobbtillväxten beror på högkonjunktur och inte på regeringens politik. Och efter moderaternas stämma i Gävle berättade TV-bilderna bara två saker som vi alla redan egentligen visste:
1) När moderaterna vill vinna röster, låtsas de vara socialdemokrater.
2) Carl Bildt kan kan verkligen inte dansa.
Jag tror bloggtrenden är på nedgående. Jag tror folk har tröttnat på att läsa dåligt folk som med uselt språkbruk fläker ut sina privatliv på nätet. Jag tror att det någonstans är positivt, även om jag också tror att det var en bra grej det som var. Plötsligt kunde vem som helst skriva och bli läst, och intresse för att söka information och sprida åsikter och få feedback och kommunikation och demokrati och nya grupper känner sig hemma på nätet och hej och hå we are the ones who making better days so let´s start giving.
Jag tror att de bloggar som kommer överleva, är de som är aningen mer välskrivna. Så nu tänker jag satsa på lite mer genomarbetade inlägg. Lär väl leda till färre uppdateringar, men 1-2 inlägg i veckan ska jag försöka hinna med i alla fall. Vi får se hur det går. (Ja, jag vet att det är ett jäkla tugg om egentligen ingenting. Men som jag sagt förut, bloggen är bland annat mitt eget lilla laboratorium, och jag känner att jag måste definiera experimentet innan jag utför det. Lite i alla fall, man vill ju int råka bli nån slags naturvetare på kuppen...)
Hur som helst, politiken (om man nu får kalla det så, etc):
Ny forskning visar att klasskillnaderna ökar mest i goda tider. När ekonomin går ner, görs de fördelningar av resurserna som blir nödvändiga. Det är när pengarna trillar in, som de passar på. Då ingen klagar, liksom. Precis som Blå Tåget sjöng i en tid så annorlunda mot nu:
Åt var och en hans beskärda del av det växande överflödet
kapitalet åt kapitalisterna, och åt understödstagarna - understödet.
Och vilka "de" är, de där som passar på, ger sångens refräng ett tydligt svar på.
Och de väljare moderaterna snodde över, var de där som nu har tänkt om. De som trodde att Moderaterna kunde bedriva socialdemokratisk politik bättre än sossarna själva. Men som sedan upptäckte att även om de kanske hade kompetensen, (Kom igen, jag tycker det är löjligt att påstå att Reinfeldt gör ett dåligt jobb för att hans anställda beter sig som idioter. Att folk går ut och super när de har krisjour för typ Sverige handlar faktiskt inte om att de är moderater, det handlar om att de är korrumperade överbetalde paddor, och att "spela roll, det blir nog ingen tsunami ikväll" inte är en speciellt konstig tanke om man lever i en värld där yrkesstolthet inte är ett speciellt gångbart begrepp.)så hade de verkligen inte lusten.
Men till nästa val kommer Reinfeldt att plocka fram röda slipsen igen, han kommer återigen att tala om att sossarna glömt att de som står utanför, han kommer inte att nämna att han tvingat tiotusentals människor till ett annat utanförskap. Han kommer om och om igen att knäppa Mona Sahlin på näsan och visa sig vara en bättre retoriker, eftersom en behaglig lögn allt är lättare att sälja än en obehaglig sanning.
Han kommer att trolla bort siffrorna på de som helt plötsligt inte har råd att vara med i facken. Han kommer inte att nämna att fackföreningarnas undergång i USA är anledningen till att man där nu måste flytta över hela landet efter jobb, att folk ha 2-3 olika jobb, att familjerna slås sönder och att folk som bara har ett jobb bor på gatan för att de inte har råd med ett hem.
Det är fortfarande i början av mandatperioden. Det är fortfarande nu alla mindre populära förändringar görs. Om ett par år kommer det börja regna pengar över viktiga väljargrupper, var så säkra.
Så trots att det nu är fastslaget att Carl Bildt verkligen inte KAN dansa, så känns det ändå viktigt att påpeka ett och annat.
I övrigt längtar jag till 2015.
Då ska KLF göra come back, har jag precis hört.
Kommentarer
Trackback