Det är när solen går upp...
... som trollen spricker.
Idag handlar rubrikerna om två toppmoderater, som trots inkomster på miljoner har haft svart städhjälp för 80 kronor i timmen. När städhjälpen begärt löneförhöjning, har de sparkats till förmån för billigare utländsk arbetskraft.
Och det handlar inte om politik.
Det handlar om människosyn.
En sak får man aldrig glömma: Rikedom bygger på bygger på andras fattigdom. Om jag har på 100 miljoner, är det inte speciellt mycket värt om alla andra också har 100 miljoner . Vad som kommer hända då är nämligen att en liter mjölk kommer kosta typ 10 miljoner, och sen är det inte så party längre. Så har jag 100 miljoner, gäller det att se till att det finns de som fortfarande har sisådär en tre-fyra hundra framåt slutet av månaden. För de måste ju också ha råd med mjölk, och då blir mjölkpriserna därefter för att affären ska gå runt, och jag kan köpa hur mycket mjölk jag vill. Och det är ju faktiskt det som är poängen med att vara rik.
Det finns på jorden tillräckligt mycket rum för att alla ska få plats. Det finns tillräckligt mycket mat för att alla ska kunna äta sig mätta, och marken alstrar tillräckligt mycket energi för att alla ska kunna få i sig en varierad och hälsosam kost. Nu folk sådär överlag vare sig får rum eller är speciellt mätta, beror till syvende och sist på att några velat göra sig själva rika, och därför varit tvungna att göra andra fattiga.
Även om det här kanske inte är exakt såhär de där toppmoderaterna har suttit och klurat, så finns det ändå på något vis inbyggt i systemet. De som kontrollerar produktionsfaktorerna, kontrollerar allt. I och med kapitalismens förfinande har pengar blivit produktionsfaktorer i sig, och det gäller att strypa tillgången på dem till andra klasser.
Vidare handlar det om ansvar, och om makt. Göran Persson pratade alltid om ansvar i debatter. Detta bidrog till att göra honom fett tråkig, och dessutom framstod som någon slags jobbig och föråldrad farsa. Men faktum är att resonemanget i sig är helt rätt. Farsor förväntas ta ansvar för sina barn, därför är det också logiskt att de har någon slags bestämmanderätt över barnen. Politiker förväntas ta ansvar för sitt land, när de berättar hur de tänker ta ansvaret, ber de också om mandat till makt.
Högerpolitiken går ut på att avsäga sig ansvaret. Det är en klar fördel, de slipper prata om eländet, de kan prata om roligare saker. Som till exempel hur bra det kommer att bli om man lämnar över ansvaret på Marknaden. För Marknaden är rättvis, den är lika för alla, den gynnar alla.
Well.
Politik handlar inte om politik.
Politik handlar om människosyn.
Och marknaden är faktiskt bara ett gäng siffror. Det är en rörelse av pengar, och den rörelsen går nerifrån och upp. Från de fattiga till de rika.
Den starkaste överlever, är marknadens princip.
Och det är på den svage som den starkaste lever.
Och nu har solen gått upp över moderaterna, och trollen spricker med en smäll. Nu är detta inte Reinfeldts fel, de skyldiga är så kallat "gammelmoderater", de som liksom aldrig haft speciellt mycket till övers för saker som skatt eller arbetstagares rätt till typ värdighet.
Men.
Om Reinfeldt hade velat bedriva socialdemokrati, hade han förslagsvis anslutit sig till socialdemokraterna.
Det gjorde han inte. Han sökte sig till ett parti bestående av mestadels gubbar, som är överordnat patriarkaliska på ett betydligt obehagligare sätt än Persson någonsin var.
På sätt och vis är det aningen charmigt att de faktiskt har begått regelrätta lagbrott de där moderaterna. Det är liksom någon slags civilkurage att följa sin egen moral även när den går emot lagen. Tycker man att det är fel att betala skatt, så är det fanimej respekt att ge fan i att betala den.
Men att dra in miljonbelopp varje år, och ändå inte kunna ge mer än 80 spänn i timmen åt utländsk arbetskraft, det är så rakt igenom pinsamt, äckligt, motbjudande perverst att det inte finns ord för det.
Människosyn handlar inte om politik.
Människosyn handlar om hur man ser på människor.
Och om man ser på människor som inte har maktmedel nog att kräva mer än 80 kronor i timmen, som någonting man kan utnyttja hejvilt och sparka till förmån för ännu billigare människor när de gnäller - då är det heller inte konstigt att man för en politik som underminerar fackföreningar, förföljer arbetslösa och sänker ersättningen för långtidssjukskrivna.
Idag handlar rubrikerna om två toppmoderater, som trots inkomster på miljoner har haft svart städhjälp för 80 kronor i timmen. När städhjälpen begärt löneförhöjning, har de sparkats till förmån för billigare utländsk arbetskraft.
Och det handlar inte om politik.
Det handlar om människosyn.
En sak får man aldrig glömma: Rikedom bygger på bygger på andras fattigdom. Om jag har på 100 miljoner, är det inte speciellt mycket värt om alla andra också har 100 miljoner . Vad som kommer hända då är nämligen att en liter mjölk kommer kosta typ 10 miljoner, och sen är det inte så party längre. Så har jag 100 miljoner, gäller det att se till att det finns de som fortfarande har sisådär en tre-fyra hundra framåt slutet av månaden. För de måste ju också ha råd med mjölk, och då blir mjölkpriserna därefter för att affären ska gå runt, och jag kan köpa hur mycket mjölk jag vill. Och det är ju faktiskt det som är poängen med att vara rik.
Det finns på jorden tillräckligt mycket rum för att alla ska få plats. Det finns tillräckligt mycket mat för att alla ska kunna äta sig mätta, och marken alstrar tillräckligt mycket energi för att alla ska kunna få i sig en varierad och hälsosam kost. Nu folk sådär överlag vare sig får rum eller är speciellt mätta, beror till syvende och sist på att några velat göra sig själva rika, och därför varit tvungna att göra andra fattiga.
Även om det här kanske inte är exakt såhär de där toppmoderaterna har suttit och klurat, så finns det ändå på något vis inbyggt i systemet. De som kontrollerar produktionsfaktorerna, kontrollerar allt. I och med kapitalismens förfinande har pengar blivit produktionsfaktorer i sig, och det gäller att strypa tillgången på dem till andra klasser.
Vidare handlar det om ansvar, och om makt. Göran Persson pratade alltid om ansvar i debatter. Detta bidrog till att göra honom fett tråkig, och dessutom framstod som någon slags jobbig och föråldrad farsa. Men faktum är att resonemanget i sig är helt rätt. Farsor förväntas ta ansvar för sina barn, därför är det också logiskt att de har någon slags bestämmanderätt över barnen. Politiker förväntas ta ansvar för sitt land, när de berättar hur de tänker ta ansvaret, ber de också om mandat till makt.
Högerpolitiken går ut på att avsäga sig ansvaret. Det är en klar fördel, de slipper prata om eländet, de kan prata om roligare saker. Som till exempel hur bra det kommer att bli om man lämnar över ansvaret på Marknaden. För Marknaden är rättvis, den är lika för alla, den gynnar alla.
Well.
Politik handlar inte om politik.
Politik handlar om människosyn.
Och marknaden är faktiskt bara ett gäng siffror. Det är en rörelse av pengar, och den rörelsen går nerifrån och upp. Från de fattiga till de rika.
Den starkaste överlever, är marknadens princip.
Och det är på den svage som den starkaste lever.
Och nu har solen gått upp över moderaterna, och trollen spricker med en smäll. Nu är detta inte Reinfeldts fel, de skyldiga är så kallat "gammelmoderater", de som liksom aldrig haft speciellt mycket till övers för saker som skatt eller arbetstagares rätt till typ värdighet.
Men.
Om Reinfeldt hade velat bedriva socialdemokrati, hade han förslagsvis anslutit sig till socialdemokraterna.
Det gjorde han inte. Han sökte sig till ett parti bestående av mestadels gubbar, som är överordnat patriarkaliska på ett betydligt obehagligare sätt än Persson någonsin var.
På sätt och vis är det aningen charmigt att de faktiskt har begått regelrätta lagbrott de där moderaterna. Det är liksom någon slags civilkurage att följa sin egen moral även när den går emot lagen. Tycker man att det är fel att betala skatt, så är det fanimej respekt att ge fan i att betala den.
Men att dra in miljonbelopp varje år, och ändå inte kunna ge mer än 80 spänn i timmen åt utländsk arbetskraft, det är så rakt igenom pinsamt, äckligt, motbjudande perverst att det inte finns ord för det.
Människosyn handlar inte om politik.
Människosyn handlar om hur man ser på människor.
Och om man ser på människor som inte har maktmedel nog att kräva mer än 80 kronor i timmen, som någonting man kan utnyttja hejvilt och sparka till förmån för ännu billigare människor när de gnäller - då är det heller inte konstigt att man för en politik som underminerar fackföreningar, förföljer arbetslösa och sänker ersättningen för långtidssjukskrivna.
Kommentarer
Trackback