sjukdomsinsikt

Så var man arg på SJ igen.
      Ni vet de där automaterna de har, där man kan snabbköpa biljetter till kortare resor? Härom månaden vägrade en sådan fungera när jag skulle köpa min Sthlm-Uppsalabiljett. Jag råkade ha lite tid på mig just den gången och gick och köpte en biljett manuellt istället. På tåget frågade jag vad som hade hänt om jag inte hade kunnat köpa min biljett från automaten. "Ja, du får köpa en av mig på tåget istället", säger sadistkonduktören.
"Till samma pris?"
"Nej, det är alltid dyrare att köpa på tåget."
"Men om automaten inte fungerar?"
"Vi har lite problem med anslutningen till banken ibland."
"Och är det mitt ansvar?"
"Nej, det är bankens."
"Men ni är ju min kontakt med banken."
"Ja."
"Så... i automaten kostar det 66 kronor."
"Ja, och på tåget kostar det 140!"
"Men..."
"Det är alltid dyrare på tåget!"

Så när jag skulle hem från Stockholm igår, efter ett av knäppaste roligaste gigen nånsin (rapport kommer!), vill såklart automaten inte fungera. Två gånger drar jag mitt kort. Två gånger är det KÖPET AVBRUTET. Tåget går om nån minut, vi vet alla vad som händer när man kommer rusande i sista stund. Jag tänker att det är i slutet av månaden, pengarna kanske är slut på kontot (fast jag dubbelkollat samma dag att det ska finnas kvar, etc.) Så okej, konduktörerna har redan fastslagit att de inte går att prata med. Det får bli toaåk.
    I 52 minuter sitter jag på en äcklig toalett med dimmat fönster så man inte kan titta ut. Som att man inte mådde tillräckligt illa redan, liksom.
     Och kommer hem till Uppsala, och kollar om det verkligen drogs några pengar för en biljett.
     Det hade det inte.
     Det hade dragits pengar för två biljetter. Som jag inte bara inte fick och därmed fick åka toalett. Det är nu dessutom nånting jag inte kan dra av som arbetsresa.

Jag tror jag ska skaffa sånt där pendlarkort deluxe. Då blir man bjuden på kaffe på tåget. Sen ska jag från och med nu alltid åka toalett med en kopp kaffe och lite åksjukepiller. När inget annat återstår kan det vara mycket helande att hämnas.

-- Hej FRA! Det finns ingen anledning att läsa mitt mail. Jag har ingenting att göra med ETA, al-Jihad eller Hamas. Jag har aldrig gjort Ibadat eller tillverkat massförstörelsevapen, jag vet knappt ens vad fatwah betyder. Men tack för visat intresse! PS. Terroristattacker kommer knappast att planeras över okrypterade mail. Sabba FRA-lagen på www.hejfra.se

- PLING PLONG!

Hm, undrar vem det kan vara, kanske min kusin igen som tog en över-dagen-sväng ner från Arvidsjaur?

- Ja hej jag kommer fårn blablabla TV.
- Är det TV-avgiftskontroll?
- Nej.
- Men kom in vetja!
- Jaha... tack, jag kommer från Comhem.

Sen kom han in och berättade om Comhem. Då berättade jag om min deal med Bredbandsbolaget. (Som jag efter alla år av kamp inte längre hatar. Om du har BBB - ring och säg att du vill hoppa av så sänker de priset för dig en hundring!)
    Då sa han: Säg inget till min chef, men byt aldrig till Comhem...

Mina damer och herrar, IGEN är kapitalismen satt ur spel! Ett företag som satsat på reklam istället för kvalitet/bra priser har förlorat! Weeeeeeee!!!!

Jag har Jacksonbiljetter.

Mitt liv är komplett.


Fan, jag vill bara svimma eller nåt...

... så tänker jag göra den där grejen som snurrar runt på fejjan just nu. (Inte mördar-Trojanen alltså.)

1. Vad heter du?: Björn

2. Ett ord på fyra bokstäver: Bajs! Nä. BRAK!

3. Flicknamn: Beata

4. Pojknamn: Bartolomeus

5. Yrke: Bingo-Berra

6. Färg: Brun

7. Klädesplagg: Boxers

8. Mat: Bajs! Nä. Men Bussola med bearnaisesås! Och Boca Cola.

9. Sak i badrummet: Badboll

10. Plats/stad: Beijing

11. En orsak att vara sen: Ballade ur

12. Något man skriker: BAJS!

13. Film: Bad Tour-dvd:n (Gå in på www.michaeljackson.com och krävs att den släpps!)

14. Något man dricker: Bubbel. Och Boca Cola.

15. Band: Boyzone

16. Djur: Bäver

17. Gatunamn: Bäverns gränd! (I Uppsala, bakom stationen)

18. Bil: Blå

19. Sång: Billie Jean

Så okej, snälla om nån hör nåt eller vad som helst, eller känner nån kompis mosters hunds loppas fd pojkväns KKs snubbe som fått tag på en biljett som den vill sälja
    HÖR AV EEEEEEEEER!


...

Min enda tröst denna svåra stund är alla japaner som surar i gästboken på www.michaeljackson.com De vill också att presskonferensen ska börja. I Japan är klockan 2 på morgonen just nu... Det måste vara svårt att vara japan och Jackson-fan. Det jävliga är att de väl kommer köpa biljetter ändå...

4 mars: Presskonferensen om Michael Jacksons återkomst börjar 16.00. Ryktet säger att Jacksons ska ge 30 shower i London under sommaren som lansering för ny skiva.

5 mars 16.50 - Undertecknad kommer hem från jobbet, bänkar sig framför datorn och Aftonbladets Live-TV.

16.55 - "Presskonferensen om Michael Jackson återkomst väntas börja 17.00"

17.05 Lite Jacksonska komp hörs i bakgrunden. Låtar från ny skiva?

17.07 Man hör ljud från en mictest. Undertecknad sätter hjärtat i halsgropen.

17.08 - Presskonferensen väntas börja 17.00. Undertecknad har tryckt i sig 200 gram choklad på 5 minuter.

17.11 Undertecknad mår lite illa.

17.13 Nyhet på Aftonbladet: "Jacksons show ska heta This is it, och innefatta hans 10 sista framträdanden innan han lägger av."

17.23 "Presskonferensen väntades bärja 17.00. Det har lovats att man ska få se en glimt av honom.

17.29 Snabbgoogling visar att tidningarna nu verkar vara överens världen runt att det blir 10 spelningar. Inga datum om när biljetter släpps är ännu offentliggjorda.

17.34 Det kommer testbilder...

17.39 "Just testing, heyheyhey, one two, one two three..." Pressen skriver att Jackson lovat kliva av scenen för gott efter den sista spelningen. Finns det mer choklad?

17.46 Men vafaaaaaaan....

17.52 Soundcheck, nu räknar han till 10! Folk skriker... kan inte Aftonbladet bara bjuda på lite bilder?

17.53 Pressen har börjat sprida ut den gamla nyheten att Jackson skulle vara döende i en ovanlig luncsjukdom. Nyheten dementerades för två veckor sedan av Jacksonlägret.

17.54  BILD!

17.55 HILLARY CLINTON KLIVER UPP PÅ SCEN! HON MEDDELAR ATT USA ÄR MED I NATO! Sen pratar hon om läget i Afghanistan. Det här är spännande...

17.57 Undertecknad inser att Aftonbladet har valt att sända nåt annat på sin Live-TV.

18.03 - Aftonbladet tar bort länken till Live-TV från presskonferensen.

18.04 - ? Undertecknad går på toa.

/Undertecknad

Idag är de två största rubrikerna på Aftonbladets nätupplaga:

1) KUNGEN BER OM MER PENGAR
och
2) SÅ LEVER DU PÅ HALVA LÖNEN

Tänk om kungen ville läsa artikel nummer två, då kanske han slapp ge upphov till artikel nummer ett?

Härom veckan sa en kompis till mig, alldeles uppspelt sådär:
"Har du hört! Daniel och Victoria ska gifta sig!"

Eftersom jag är fullständigt hopplös på namn och relationer och sånt, och eftersom min kompis var så sprudlande över det, så utgick jag helt enkelt från att Daniel och Victoria var gemensamma bekanta som jag hade råkat förtränga. Less som jag är på att behöva säga "joehsåatteh ja e ju så kass på namn å ansikten, men visst var det dem vi träffade på den där festen hos JAMEN GU VA HETER HON DÅ jamen du ser ju...", så tänkte jag att jag helt enkelt skulle försöka mörka undan allting och se om poletten trillade ner med tiden.

"Jaha, men vad roligt! Ja, det var väl på tiden..."
"Ja, visst var det!"
"Jaha... öh, fick du veta det nyligen eller? Var det de som berättade?"
"Nej, men det stod ju i tidningen!"
"Ja, det var som rackarns! Öh... tror du att vi får komma på bröllopet då?"


Joråsåatteh.
     Aldrig har det svenska kungahuset varit mer folkligt än nu. (Eller, det har väl varit bröllop och sådär förut, men det var oändligt långt före min tid.) Aftonbladet har omröstningar om det är Rätt att prinsessan gifter sig med en "man av folket." Den 2 juni sänder SVT dokumentären Hans kungliga höghet Daniel Westling.
     Året är 2009.
     Och det gamla tugget om huruvida vi ska ha kvar kungahuset eller inte är uttjatat, för alla under 50 vet att vi inte ska det och väntar bara på att Naturens Ordning ska ta hand om de som tänker annorludna. Och dessutom är det svenska kungahuset ganska coolt sådär, för när det var tjafs med kungar versus borgarklassen i hela Europa så steg de svenska kungarna åt sidan och sa "klart som korvspad att folket ska ha mer inflytande!" och på så sätt är det faktiskt en ganska så demokratisktt präglad symbolik som vår monark bär upp, och att det kostar sjuhelsickes mycket pengar sägs ju komma tillbaka via PR för Sverige. (Jag vet inte riktigt hur det går till, men jag misstänker att kungen ibland åker till Tyskland och gör tvättmedelsreklam eller nåt.) Varför man nu skulle marknadsföra kungahuset, när alla utom en viss regering vet att det coolaste Sverige har att komma med är typ världens renaste miljö. Vilken å andra sidan lär avskaffas långt innan kungahuset gör det.

Idag står inte kungahuset för demokrati. Idag står kungahuset för Stureplan. Jag wiki-sökte lite på han Daniel och tycker han verkar vara en hyvens prick. Men han ser inte ut som en hyvens prick. Han ser ut som en brat. Bara det att han ser ut som en brat, säger tillräckligt mycket om vad det är som gäller. Att kungahuset handlar om Stureplan, beror mycket på att en viss sessa figurerat så mycket i skvallerpressen. Att skvallret om denna sessa nått pressen, handlar om att det finns folk som gillar att skvallra. Inte för att de får pengar, inte för att de är elaka. Utan för att de vill känna att de Är Med. Om det de skvallrat kommer i Se&Hör, är det som att de liksom är en del av gänget.
      Samma mekanism lär ligga bakom att kungen varje år får en hel massa konstiga presenter av folk han inte känner. Gamlingar som helt plötsligt får för mig "nä, han kungen är en så fin snubbe, det är nog bäst jag ger honom ett av mina sommarhus!"
      För att Vara Med, liksom.
      Dessa hus är väl inte riktigt inräknade i det där apanaget (Roligt ord! Weeeee! Skansen! Kung Louie!) som kungen får för att vara kung. (Och troligen skiter knäck för att förtjäna, annat tror jag inte. Sen att det finns andra som skiter både knäck och dajmkola är en annan sak.) Men nu snackas det om att pappa kungen väl inte ska behöva betala sin sessas bröllop, och då blir jag faktiskt upprörd på riktigt. Det är väl för bövelen inte så att gubben lider ekonomisk kris? Det är väl inte så att han måste spara undan lite extra kosing ifall han skulle bli varslad? Det är väl inte så att han extraknäcker på Metall för att få ihop det? Han kan säkert inte ens stava till lågkonjunktur, tänkte jag säga, men det var bara plumpt.
    MEN HAN KAN VÄL FÖR BÖVELEN SÄLJA ETT SOMMARHUS ELLER TVÅ, GUBBARNA HAR SÄKERT REDAN GLÖMT DET!
     Ty det finns andra som extraknäcker på Metall för att få ihop det, och som säkert skulle se att deras skattepengar användes lite bättre.
     
"Nej" skrattade min kompis. "Jag tror inte vi får komma på bröllopet."

Det har varit en händelserik vecka.
    I måndags blev jag väckt kvart över sju av telefonen. Telefonen sa: Kan du vara i Stockholm klockan 8?
    Det kunde jag inte.
    Så jag sa Ja.

En gång skulle jag fiska ål med en kompis, jag kan ha varit sisådär 8-9 år. Att fånga en ål var inte så svårt, inte heller att döda den. Att få den att ligga still var däremot ett helsicka. Min kompis, som hade varit med förr, och som för övrigt fick nånting obehagligt lyckligt i blicken när det gällde att få ålar att ligga still, hade en liten rutin. Först bankade han ålen en milard gånger mot en sten. Sen skar han den i nacken så huvudet liksom hände löst. Sen sprättade han upp buken och rensade ur alla inälvorna.
     Sen fick ålen ryck, hoppade ner från stubben spasmade sig 20 meter rakt mot vattnet, hoppade i och simmade iväg.
     Det kan ha varit i det ögonblicket jag började ifrågasätta Guds existens.
    
I alla fall. När telefonen ringer tidigt på morgonen med ett rakt igenom orealistiskt krav, är det nånting djupt inne i en skådespelares reptilhjärna som tänker JOBB! Sen hamnar mani  ål-mode, man lever liksom inte riktigt, man är liksom i nåt slags gränsland där allting bara är elektriska impulser som går genom kroppen.
     Så man säger Ja till vad som helst, sen börjar man tänka på en Smart Lösning.
     Den otroligt stressade rösten på andra sidan linan (som slutade vara en lina nån gång i slutet av förra millenniet) förklarade att det var från polishögskolan, och att de var en man kort till en rollspelsövning. Nån skådis hade tydligen fått ryggskott.
      Under tiden hade jag i värsta ålstilen kommit ur sängen, letat upp lägenhetens enda rena t-shirt, hällt upp musli och börjat äta.
       Kvinnan undrade hur jag hade tänkt ta mig från Uppsala till Sollentuna (som alltså inte låg mitt inne i Stockholm, fick jag klart för mig) på mindre än en halvtimme.
      Jag drog mig till minnes att jag en gång sett Samuel "Skärgårdsdoktorn" Fröler i en intervju på TV. (Minns ni när tidningarna började skriva sådär? Leif "Loket" Olsson, liksom. Sen fick han heta Leif "Loket" "Bingolotto" Olsson. Jag älskade 1900-talet, när allt kunde lösas med lite citationstecken, och det fanns etablerade omskrivningar för den man pratar i telefon med.) Han berättade i intervjun att han när Skärgårdsdoktorn gick på TV "kunde jobba hur mycket som helst." (Normala människor hade sagt "kunde dra in hur mycket pengar som helst", men jag tror det var ålhjärnan som talade.) Han fick erbjudanden som att komma och klippa ett band nånstans i landet, en helikopter kunde komma och hämta, inga problem.
      Jag ville gärna åka helikopter. Jag tänkte att polisen ju borde ha resurser.
      När man är alldeles nyvaken och just har fått Jobb i hela 8 timmar är man större än Lejonkungen och finare än Tarzan, och det är väldigt svårt att komma ihåg att man inte är Sveriges för tillfället mest folkkäre skådis. Men hur som helst lyckades jag sansa mig, och plocka fram i alla fall en liten smula Ödmjukhet.
     Jag föreslog att jag skulle gå till polishuset i Uppsala, och att nån väl kunde sätta på blåljuset och köra mig. 
     Det blev alldeles tyst i andra änden av luren.  
     Sen hördes en liten röst som sa "det... kanske inte... är helt... populärt..."
     Så vi kom överens om att jag skulle ta första bästa tåg och komma i tid till dagens andra övning. Jag fick slänga ner tandborsten i ryggsäcken och springa som en liten iller till tågstationen.
  
Väl på tåget började blodet börjat återvända till huvudet, och på tåget kom huvudvärken som man alltid får när man har en ål-morgon som avslutats med 30 minuters löpning-med-ryggsäck-på-knögglig-is. Men det gick bra. Mindre än två timmar efter att telefonen hade ringt satt jag i förhör med sista terminens polisstudenter och var en homosexuell man som inte ville erkänna att han blev misshandlad av sin man för att han skämdes för mycket.

Halva efterkommande dag fick jag också jobba, sen var min kollega frisk från sitt ryggskott. (Är man ål så kan man jobba utan fungerande ryggrad.) På slutet var det lite svårt att hålla isär alla polispatrullerna när man skulle ha utvärdering. ("Sen när du frågade om vi brukade slåss kände jag mig lite påhoppad..." "Men det har jag inte frågat...")
      Hela sju patruller hann jag med att träna, och förhören slutade med allt ifrån att jag bröt ihop och berättade allt till att poliserna lyckades luska ut att det nog egentligen var jag som slog honom. Men det är så det är. Det är skillnad på folk och folk. Och jag tycker det är jättebra att polisen använder sig av ålar, så att de inte själva blir ålar. Liksom.