sjukdomsinsikt

Dagens gissningslek: vet ni vad som är allra svårast att städa undan/hitta ett vettigt ställe för när man bor på 12 kvm?
Just det, ni gissade rätt. (Jag är övertygad om att mina läsare är kloka nog att tjuvkika på rubriken.)
Svaret är handdukar.
De är hopplösa.
Man använder dem typ aldrig. (Eller, ehrm, en gång om dagen i alla fall. Men det fortfarande lite jämfört med till exempel sängen.) Men man måste ändå ha minst tre för att inte känna sig skabbig. De är stora, skrymmande, och de är alltsom oftast blöta så att man inte bara kan skuffa in dem typ under sängen.
Nu har jag löst det som så att jag hänger upp dem på rummets enda krok. (Eftersom det är stenväggar kan jag inte spika upp fler krokar.)
Vilket innebär att morgonrocken, som egentligen är förtjänt av hederskroken, får bo under sängen. En inte helt tillfredsställande lösning, eftersom jag misstänker att det är under sängen som monsterspindeln bor.

Anledningen till att jag idag köpte Vanlig Apelsinjuice med fruktkött, och inte Ekologisk Apelsinjuice med fruktkött, är faktiskt bara den att Jonatan redan har köpt en Ekologisk Apelsinjuice med fruktkött, och att vårt kylskåp är så pyttelitet att man måste ställa förpackningarna bredvid varandra i dörren, och jag absolut inte vill blanda ihop vår juice.
Jag ville bara ha det sagt.

(Jag har för övrigt mejlat och frågat vår hyresvärdinna om vi får inhandla ett nytt kylskåp och dr av kostnaden på hyran. Hon har inte svarat på två dagar, vilket är ovanligt, eftersom hon alltid besvara mejl inom två timmar.)

Idag när jag kom hem från en lång dag i skolan, som inte ens blev rolig fast jag kom på att min kurslitteratur har skrivits av självaste Shakespeare, så upptäckte jag ett stort lurvigt djur i min säng.
Till en början blev jag lite konfunderad, mest för att jag var osäker på vad för sorts djur det var. Det var för stort för att vara en hund, men lite för litet för att vara en elefant. Det var för lurvigt för att vara en jättesköldpadda, men hade för lite hår för att vara en sån där som i Star Wars som säger "NNNNGGGHHHHÖÖWWW".
Sen insåg jag vad det var, och jag blev alldeles lycklig.
Ända sen förra sommaren, då monsterhästen försökte kasta av mig ute i Knutby och jag överlevde och insåg att jag äntligen hade blivit Man, har jag velat ha en egen häst. Och nu hade jag fått en! Jag förstod ju att det var Jonatan som läst mitt senaste inlägg och fått dåligt samvete och gått och köpt mig en häst, som han hade stoppat ner i min säng för att överraska mig!
Så jag gick fram för att klappa min pålle, som jag redan hade döpt till "Den stora svarta krigarhingsten som i rasande fart för konstnärsninjan över slätterna i hans krig mot moderater och annat avskum" (men jag hade tänkt kalla den Alfhild), så upptäckte jag att det inte alls var en häst!
Det var istället den största och vidrigaste spindel jag sett i hela mitt liv.

Jag är vanligtvis inte alls rädd för spindlar (då är till exempel råttor mycket värre, och sådana finns också här, men jag har redan införskaffat världens spejsigaste råttfälla i modern plast. Jag har dock inte klurat ut hur man laddar den än...), men nu sprang jag skrikande ur rummet.

Stod och laddade ett tag, samlade mod, gick in igen - och spindeln var borta. Vilket var ännu värre än när jag såg den. Så jag letade ett tag, lyckades skaka ur den ur kudden där den hade letat sig in, jagade upp den på täcket och bar ut hela täcket i köket och skakade ur den.
Sen stängde jag dörren.
Sen vågade jag inte gå ut på två timmar, av rädsla för att snubbla på spindeln och bryta benen och bli liggande och frysa ihjäl på det hårda kalla stengolvet.

Sen kollade jag Uthyres på blocket för typ tionde gången för dagen, men det fanns inget då heller.

Klockan är halv tolv och jättesent.
Jag kan inte sova.
Anledningen heter Jonatan.


Jonatan är killen som hyr det andra pyttelilla rummet i källaren där jag bor. Vi har det rätt fint ihop. När vi ska äta frukost samtidigt i vårt pyttelilla kök, ser det ut som vi gör en fånig dans. Båda två får nämligen inte plats att stå vid det pyttelilla kylskåpet samtidigt, och man får heller inte plats att stå bakom och vänta på att den andre ska ta fram sitt smörgåspålägg (kylskåpet har bara plats med ett pålägg åt gången. Jag kör skinka, Jonatan mjukost med baconskivor.), så måste man stå på andra sidan det pyttelilla köksbordet och vänta.

Ibland känner jag att jag inte har haft så mycket tur med Jonatan. (Ibland känner jag att jag inte har så mycket tur med Jonatanar överlag.)

Saken är nämligen den, att Jonatan är musiker. ?Jag gör musik? berättade Jonatan för mig över en frukost medan jag stretchade ut mina krampande lår efter dansen. Jag var grymt imponerad. Jag har alltid drömt om att kunna göra musik. (Jag har gjort flera tappra försök att göra musik, men det är en annan historia om du inte vill höra resultatet av. Tänk dig typ... en blandning av Roxette, Nine Inch Nails och allmän talanglöshet.)


Ett par dagar senare hörde jag hans musik. Jag låg och sov middag, sen vaknade jag av att jag trodde att det brann och brandbilen kom farande. Det sprakade och tjöt. Jag sprang in för att rädda livet på Jonatan, men hittade honom lyckligt leende och lite smådiggande framför sin dator.


Nu sitter Jonatan och gör musik igen, därav mina sömnproblem.


När jag gick på högstadiet sa vår musiklärare att viss musik illustrerade saker. Sen fick vi lyssna på ett klassiskt musikstycke som illustrerade saker. Sen skulle vi skriva på ett papper vad vi tyckte att det föreställde. Ingen fattade nånting. Läraren blev arg och förklarade att oboen till exempel, den föreställde minsann en anka.


Sen ville ingen lyssna på klassisk musik i hela sitt liv.


Jag är inte säker, men jag tror att Jonatans musik illustrerar en deckargåta.

Efter långt ofrivilligt lyssnande, har jag kommit fram till att mördaren är en nagel, miljön är en svart tavla, mordoffret är en katt, och mordvapnet är en stucken gris som på något sätt stryper katten.


Det är rätt intressant. Ett otippat mordvapen, liksom. Någon gång ska jag fråga Jonatan hur fan han tänker.



Som allra mest spännande är det när han ska finputsa detaljerna i musiken han gör. (Till exempel vrida upp grisen och dista katten.) Då spelar han samma sekvens om och om igen. Efter ett tag kan man den utantill, och börjar nynna med.


Snart är det jul.


Då ska Jonatan få ett par hörlurar i julklapp.


Om vi båda lever då, vill säga.