Lyckoindex
Jag har, äntligen, kommit fram till ett sätt att prata om lycka och allmänt mående, som inte medför risk för att man ska snurra in sig på flummiga resonemang som, på grund av den av nödvändighet vaga begreppsapparaten som ämnet fodrar, aldrig kan förstås. Eller för all del beskyllas för att vara ytliga då de snabbt tenderar att förvandlas till stående schabloner.
Jag vill från och med nu föreslå ett slags index, i en skala från 1 till 100.
Frågan "Hur mår du?" skulle till exempel kunna besvaras med "Tja, 16-17 nånting, kunde varit värre. Men det är sushi till lunch, så sen går det nog upp till 25!"
15 får bedömas vara nån slags normalsiffra.
Allt under 10 får räknas som dåligt, och under 5 är det läge att börja prata om patalogisk depression.
Allt över 20 däremot är bra, och över 30 är det förvånansvärt bra. När siffran börjar smyga upp över 40 sträcket, kan det nog snarare vara läge att prata om naivitet på gränsen till idioti, och kommer den över 50 är det läge för tvångsvård.
Siffran motsvarar andelen procent av mänskligheten man tycker förtjänar att leva vidare, och inte bara borde avlägsnas på något smärtfritt sätt för allmänhetens bästa.
Jag vill från och med nu föreslå ett slags index, i en skala från 1 till 100.
Frågan "Hur mår du?" skulle till exempel kunna besvaras med "Tja, 16-17 nånting, kunde varit värre. Men det är sushi till lunch, så sen går det nog upp till 25!"
15 får bedömas vara nån slags normalsiffra.
Allt under 10 får räknas som dåligt, och under 5 är det läge att börja prata om patalogisk depression.
Allt över 20 däremot är bra, och över 30 är det förvånansvärt bra. När siffran börjar smyga upp över 40 sträcket, kan det nog snarare vara läge att prata om naivitet på gränsen till idioti, och kommer den över 50 är det läge för tvångsvård.
Siffran motsvarar andelen procent av mänskligheten man tycker förtjänar att leva vidare, och inte bara borde avlägsnas på något smärtfritt sätt för allmänhetens bästa.
Kommentarer
Trackback