Attitydsproblem

Så.
    Man spelar medlem av en lokal maffia. Man blir placerad i ett nedlagt mentalsjukhus med råttbajs på golvet och blodfläckar i taket, för att militären ska få öva i inspirerande miljöer.
     Man väntar i timmar i ett iskallt nedsläckt rum, de jävlarna väljer smygtaktik, och helt plötsligt står man öga mot öga med ett halvdussin AK5:or och snubbar med obehaglig uppsyn och mörkgröna rånarluvor.
     Man handfängslas, släpas in i en bil, man smörar in sig och spelar ofarlig och blir av med handbojorna. Man är superninjahjälte, man lyckas knuffa undan killen som vaktar en och ta sig ut ur bilen när andra vakten tittar bort.
     Man springer, får försprång, inser att man kommer hinna undan eftersom de släpar vapen, skyddsväst och stridsutrustning på typ 20 kg och inte springer så bra i kuperad terräng.
     Så man är proffesionell, man ser till att övningen funkar och förhörsledarna också kan få en chans att öva, man lägger korkben för sig själv så att de hinner ifatt.
     Fyra arga adrenalinstinna tonårspojkar som vet att de kommer få skäll av sina befäl.
     Sen är det svårt statusfall. En militär sitter på ens knäveck och borrar in sina knän i låren, nummer två sitter på ens högerarm, nummer tre bryter mot vänster armbåde, nummer fyra pressar in knät i ryggen och lägger på tyngd så det blir svårt att andas, och nummer fyra trycker undan huvudet medan han tar fram handbojor.
    Man hör hur ens "Aow, let me go, fuckers" förvandlas till "AJSOMFAAAAAAN KONTAKT KONTAKT BRYT ÖVNINGEN SLÄÄÄPP!".
    Och då hör man en pressad men ändå tillkämpat sarkastisk röst släppa den gyllene one-linern:
    "Sir, that running thing was not a very smart move of you."

Det borde fan vara actionfilm-förbud för värnpliktiga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback