sjukdomsinsikt

Jag är med i en teatergrupp. Teatergruppen har, liksom så gott som alla teatergrupper och andra utövare av kulturformer som kräver att flera personer träffas, stöd från ett studiefördbund. Det går till som så, att vi startar en studiecirkel, rapporterar in de timmar vi träffas, och får för detta 25 kronor i timmen, för max sex timmar i veckan. Pengarna måste användas till att täcka utgifter, och det finns regler om att till exempel scenkläder måste vara köpta second hand, och sådär. Det är alls inte mycket pengar, men under ett år kan det vara tillräckligt för att få ihop till till exempel lokalhyran för en produktion, så att pjäsen inte backar alltför många tusenlappar.
    Studieförbunden är oerhört viktiga för att kultur över huvud taget ska kunna utövas på gräsrotsnivå, vilket i sin tur enligt undersökningar är oerhört viktigt för demokratin,  och etc etc.

Nu har vi dock en ny regering, som har infört en liten regel. Den säger att ARBETSLÖSA INTE FÅR INGÅ I STUDIECIRKLAR. Vilket inte bara innebär att arbetslösa inte längre har rätt till stöd för att utöva kultur (min personliga misstanke är att arbetslösa ganska ofta är just de som verkligen har ett och annat att säga om samhället - och dessutom de som verkligen är i behov av att "göra nåt vettigt" av sin fritid), utan också att det blir ganska problematiskt att utöva kultur tillsammans med arbetslösa, eftersom en studiecirkel måste vara minst 4 personer, och det blir jäkla kenpigt om någon helt plötsligt faller bort från byrkåkratin.

Här i bloggen brukade jag förut gasta om att regeringen förföljde arbeteslöa och kulturutövare. Det var på skoj. Det var ett sätt att liksom lägga ett litet löjes skimmer över allting, så att det blev lättare att skriva om saker på ett underhållande sätt. Det var humor.

Men nu är det faktiskt inte roligt längre.