Good is dead
Det är tydligen nån slags val i USA, eller hur det är. Val är det ju inte riktigt, eller det är det ju, eller, det är nån slags provval inför det riktiga valet som inte är ett riktigt val, utan bara ett val av vilka som kanske ska väljas i det riktiga valet. Som är sen nån gång.
Men ett jäkla liv är det i alla fall.
Och det är ju trevligt.
Jag vet inte om Carl Bildt ska åka dit och vara valobservatör så att det inte fuskelifuskas. Det vore ju så pinsamt om det hittades en massa containrar i Florida med oräknade röster den här gången också. Man skulle ju kunna tro att landet inte tyckte att demokrati vore så viktigt. Och då vore det kanske ännu svårare för dem att kriga för demokrati i andra länder.
Varför nu andra länder skulle påtvingas demokrati. Tanken med demokrati är väl att man ska välja det själv? Även om det ibland kan vara lite fint att hindra de som hindrar de som vill välja det.
Eller nåt.
I valet i USA är det av tradition två frågor som alltid är viktiga. Det är frågorna om abort och dödsstraff. Varför just dessa frågor är så avgörande är lite lurigt att förstå, tycker jag. Jag menar, det är väl inte så många som gör abort eller döms till dödsstraff, att de utgör en avgörande väljarskara? (Folk som döms till dödsstraff får dessutom ofta inte rösta, eftersom allmän rösträtt i USA inte innefattar folk som dömts i domstol tre gånger.) Men nu är det tydligen så att det finns tillräckligt många som tycker sig ha rätt att ha åsikter om andras aborter att det blir intressant ändå.
Vidare är det ganska komlicerade frågor. Man kan ju tycka att De Goda skulle tycka att oskyldiga spädbarn skulle få leva och stygga brottslingar skulle få dö (om man nu inte tycker att allla ska få plats och några måste väljas bort), medan De Onda däremot var lite mer benägna att hålla på brottslingarna. Men si så enkelt är det inte. Det är inte lätt att veta vilka som är Goda och Onda nu för tiden, och det tycker jag är oroväckande. Jag menar, folk lär ju undra. Och tänk om till exempel kvällspressen fick för sig att de satt inne med svaret, och utsåg egna Goda och Onda bara för att sälja lösnummer? Obehagligt.
Jag tycker att det säger en del om ett samhälle, vilka frågor som är viktiga vid ett val.
Här i Sverige har det så länge jag kan minnas handlat om Jobben, Skolan, Vården och Omsorgen.
Vare sig man varit för eller emot jobb, skola, vård och omsorg, så har det varit viktigt att prata om.
Men på senare tid har det där börjat ändras. Plötsligt har det varit väldigt viktigt att istället prata om Sänkta Skatter för Rika, samt Sänkta Bidrag för Fattiga. De där två ska tydligen höra samman, och på något sätt kompensera varandra så det blir rättvist. Alla ska få sina sänkningar, liksom. Men som ni själva hör, så är det ganska långt och komplicerat att säga. Det blir lite svårt att skriva bra tal om man hela tiden ska behöva tappa andan och dricka mineralvatten när man har sagt det. "Sänktaskatterförrikaochsänktabidragförfattigaursäktamigslurpslurppuuuuh...!"
Så man kallar det helt enkelt Valfrihet.
Det låter klatschigare, på nåt vis.
Här i Sverige pratas det en hel del om att ideologierna är döda. Först var det Gud, sen var det punken, sen var det popen, och nu är det alltså ideologierna. Och jag vet inte vad jag ska säga... Popen lever, Jackson släpper ny skiva i år, och det gör Robyn också. Det lär inte låta som förut, men det är samma grej i grunden. Och alla som sett japaner med rosa hår vet att punken lever, om än med något förändrad design. Och Gud har jag sett på promenader i Slottsskogen. Han ser lite annorlunda ut nuförtiden, och han hänger mycket bland pingvinerna. Man bör inte mata honom, men det är bara skönt. Jag vet inte riktigt vad Gudar äter. Alla kulturer ger olika svar, och judendomen säger att han äter får man är rik och duvor om man är fattig, och jag vet inte riktigt vad jag ska kalla mig själv, mätt och varm och trött på studentrummet som jag är.
Ideologierna lever garanterat. Halva befolkningen - lite halva drygt just precis den där septemberkvällen förra året - tycker att de rika ska ta pengar av de fattiga, och andra halvan tycker ungefär tvärtom. Det ser lite annorlunda ut, men det är i grunden samma gamla ideologier, och samma gamla klasskamp.
Den ideologi som brukar kallas allra dödast, är konservatismen. Ibland skojas det och sägs att konservatismen idag bara konserverar liberalismen.
Jag tycker att det är precis tvärtom.
Jag tycker att liberalismen är död. Vi har sån otrolig valfrihet i ungefär allt vi gör, och kravet på ännu fler valmöjligheter handlar inte om frihet, det handlar om perversion. Det typ enda som hindrar (några av) oss är bristen på pengar. Och den verkar liberalisterna inte intresserade av att göra så mycket åt. En sak till finns det som hindrar vår valfrihet, och det är det faktum att en del av våra val påverkar andra. Det försöke rliberalisterna dölja med en hel massa retorik. De vill gärna att de rika ska få större valfrihet, och för att bli rik ska man gärna på alla tänkbara sätt rätta in sig i ledet, och för att gynna de som rättar in sig i ledet, vill de knipa åt alla de som frivilligt eller ofrivilligt inte har lust att göra det. Frihet så länge man väljer rätt sak, ungefär.
Liberalismena klarar sig vldigt bra utan konservatismen. Det finns alltid folk som går igång på löften om att man ska vara "fri" att "göra vad man vill." Vad liberalismen däremot gör, är att de befriar konservatismen. Liberalismen - en gång en progressiv vänsterrörelse - har blivit en effektiv täckmantel för den absolut värsta sortens värdekonservatister, med ett konsumtionsistiskt, patriarkalt, miljömässigt ohållbart och allmänt förråat samhälle som resultat.
Men några ljuspunkter syns i alla fall.
I USA flyttas fokus. Plötsligt har Irak och Miljön blivit två viktiga frågor. Det tycker jag är fint. Vare sig man är för eller emot Irak och Miljön, så pratas det om det. Inte för att jag tror att alla random Jones och Smith och Black och White och Sanchez och allt vad de heter bryr sig så mycket om just miljön, men jag misstänker att det gör gott intryck på (vänster)intellektuella att nämna den, åsså får man mindre skäll i tidningarna, åsså ger det lite goodwill i slutändan ändå.
Och goodwill är viktigt. När både God och good is döda, så får man ägna sig åt goodwill istället. Det är naturligt. Och hur som helst tycker jag att det är bra att man i alla fall pratar om miljön.
För tillfälllet ser vi resultatet av de avgaser som släpptes ut för 150 år sedan.
Och det betyder att vi, vare sig vi bestämmer oss för att vi har råd med vård och omsorg eller inte, faktiskt slipper se resultatet av det vi själva släpper ut.
Och det är ju en betryggande tanke.
---
Nu låter jag kanske lite bitter kära vänner, men faktum är att jag inte tycker det är så farligt som jag får det att låta här.
Jag har länge klurat på om mänskligheten, eller i alla fall den västerländska civilisationen, kommer gå under på grund av klimathotet. Men jag har kommit fram till att båda två nog kommer att överleva. Jag tror våra barn kommer uppleva en betydligt lägre materiell standard på grund av enorma flyktingvågor, marknader som totalt utplånas, svårigheter för industrin, krav på minskad köttindustri etc. Men herregud, pengar är inte allt!
Och visst kan man lite nostalgiskt tänka att hela vår kultur kommer gå under om vi börjar ägna oss åt andra värderingar än pengar, men allvarligt talat så tror jag inte vi kommer sakna den. Vi får la helt enkelt hitta på nåt annat istället.
Let´s odla vår trädgård!
Men ett jäkla liv är det i alla fall.
Och det är ju trevligt.
Jag vet inte om Carl Bildt ska åka dit och vara valobservatör så att det inte fuskelifuskas. Det vore ju så pinsamt om det hittades en massa containrar i Florida med oräknade röster den här gången också. Man skulle ju kunna tro att landet inte tyckte att demokrati vore så viktigt. Och då vore det kanske ännu svårare för dem att kriga för demokrati i andra länder.
Varför nu andra länder skulle påtvingas demokrati. Tanken med demokrati är väl att man ska välja det själv? Även om det ibland kan vara lite fint att hindra de som hindrar de som vill välja det.
Eller nåt.
I valet i USA är det av tradition två frågor som alltid är viktiga. Det är frågorna om abort och dödsstraff. Varför just dessa frågor är så avgörande är lite lurigt att förstå, tycker jag. Jag menar, det är väl inte så många som gör abort eller döms till dödsstraff, att de utgör en avgörande väljarskara? (Folk som döms till dödsstraff får dessutom ofta inte rösta, eftersom allmän rösträtt i USA inte innefattar folk som dömts i domstol tre gånger.) Men nu är det tydligen så att det finns tillräckligt många som tycker sig ha rätt att ha åsikter om andras aborter att det blir intressant ändå.
Vidare är det ganska komlicerade frågor. Man kan ju tycka att De Goda skulle tycka att oskyldiga spädbarn skulle få leva och stygga brottslingar skulle få dö (om man nu inte tycker att allla ska få plats och några måste väljas bort), medan De Onda däremot var lite mer benägna att hålla på brottslingarna. Men si så enkelt är det inte. Det är inte lätt att veta vilka som är Goda och Onda nu för tiden, och det tycker jag är oroväckande. Jag menar, folk lär ju undra. Och tänk om till exempel kvällspressen fick för sig att de satt inne med svaret, och utsåg egna Goda och Onda bara för att sälja lösnummer? Obehagligt.
Jag tycker att det säger en del om ett samhälle, vilka frågor som är viktiga vid ett val.
Här i Sverige har det så länge jag kan minnas handlat om Jobben, Skolan, Vården och Omsorgen.
Vare sig man varit för eller emot jobb, skola, vård och omsorg, så har det varit viktigt att prata om.
Men på senare tid har det där börjat ändras. Plötsligt har det varit väldigt viktigt att istället prata om Sänkta Skatter för Rika, samt Sänkta Bidrag för Fattiga. De där två ska tydligen höra samman, och på något sätt kompensera varandra så det blir rättvist. Alla ska få sina sänkningar, liksom. Men som ni själva hör, så är det ganska långt och komplicerat att säga. Det blir lite svårt att skriva bra tal om man hela tiden ska behöva tappa andan och dricka mineralvatten när man har sagt det. "Sänktaskatterförrikaochsänktabidragförfattigaursäktamigslurpslurppuuuuh...!"
Så man kallar det helt enkelt Valfrihet.
Det låter klatschigare, på nåt vis.
Här i Sverige pratas det en hel del om att ideologierna är döda. Först var det Gud, sen var det punken, sen var det popen, och nu är det alltså ideologierna. Och jag vet inte vad jag ska säga... Popen lever, Jackson släpper ny skiva i år, och det gör Robyn också. Det lär inte låta som förut, men det är samma grej i grunden. Och alla som sett japaner med rosa hår vet att punken lever, om än med något förändrad design. Och Gud har jag sett på promenader i Slottsskogen. Han ser lite annorlunda ut nuförtiden, och han hänger mycket bland pingvinerna. Man bör inte mata honom, men det är bara skönt. Jag vet inte riktigt vad Gudar äter. Alla kulturer ger olika svar, och judendomen säger att han äter får man är rik och duvor om man är fattig, och jag vet inte riktigt vad jag ska kalla mig själv, mätt och varm och trött på studentrummet som jag är.
Ideologierna lever garanterat. Halva befolkningen - lite halva drygt just precis den där septemberkvällen förra året - tycker att de rika ska ta pengar av de fattiga, och andra halvan tycker ungefär tvärtom. Det ser lite annorlunda ut, men det är i grunden samma gamla ideologier, och samma gamla klasskamp.
Den ideologi som brukar kallas allra dödast, är konservatismen. Ibland skojas det och sägs att konservatismen idag bara konserverar liberalismen.
Jag tycker att det är precis tvärtom.
Jag tycker att liberalismen är död. Vi har sån otrolig valfrihet i ungefär allt vi gör, och kravet på ännu fler valmöjligheter handlar inte om frihet, det handlar om perversion. Det typ enda som hindrar (några av) oss är bristen på pengar. Och den verkar liberalisterna inte intresserade av att göra så mycket åt. En sak till finns det som hindrar vår valfrihet, och det är det faktum att en del av våra val påverkar andra. Det försöke rliberalisterna dölja med en hel massa retorik. De vill gärna att de rika ska få större valfrihet, och för att bli rik ska man gärna på alla tänkbara sätt rätta in sig i ledet, och för att gynna de som rättar in sig i ledet, vill de knipa åt alla de som frivilligt eller ofrivilligt inte har lust att göra det. Frihet så länge man väljer rätt sak, ungefär.
Liberalismena klarar sig vldigt bra utan konservatismen. Det finns alltid folk som går igång på löften om att man ska vara "fri" att "göra vad man vill." Vad liberalismen däremot gör, är att de befriar konservatismen. Liberalismen - en gång en progressiv vänsterrörelse - har blivit en effektiv täckmantel för den absolut värsta sortens värdekonservatister, med ett konsumtionsistiskt, patriarkalt, miljömässigt ohållbart och allmänt förråat samhälle som resultat.
Men några ljuspunkter syns i alla fall.
I USA flyttas fokus. Plötsligt har Irak och Miljön blivit två viktiga frågor. Det tycker jag är fint. Vare sig man är för eller emot Irak och Miljön, så pratas det om det. Inte för att jag tror att alla random Jones och Smith och Black och White och Sanchez och allt vad de heter bryr sig så mycket om just miljön, men jag misstänker att det gör gott intryck på (vänster)intellektuella att nämna den, åsså får man mindre skäll i tidningarna, åsså ger det lite goodwill i slutändan ändå.
Och goodwill är viktigt. När både God och good is döda, så får man ägna sig åt goodwill istället. Det är naturligt. Och hur som helst tycker jag att det är bra att man i alla fall pratar om miljön.
För tillfälllet ser vi resultatet av de avgaser som släpptes ut för 150 år sedan.
Och det betyder att vi, vare sig vi bestämmer oss för att vi har råd med vård och omsorg eller inte, faktiskt slipper se resultatet av det vi själva släpper ut.
Och det är ju en betryggande tanke.
---
Nu låter jag kanske lite bitter kära vänner, men faktum är att jag inte tycker det är så farligt som jag får det att låta här.
Jag har länge klurat på om mänskligheten, eller i alla fall den västerländska civilisationen, kommer gå under på grund av klimathotet. Men jag har kommit fram till att båda två nog kommer att överleva. Jag tror våra barn kommer uppleva en betydligt lägre materiell standard på grund av enorma flyktingvågor, marknader som totalt utplånas, svårigheter för industrin, krav på minskad köttindustri etc. Men herregud, pengar är inte allt!
Och visst kan man lite nostalgiskt tänka att hela vår kultur kommer gå under om vi börjar ägna oss åt andra värderingar än pengar, men allvarligt talat så tror jag inte vi kommer sakna den. Vi får la helt enkelt hitta på nåt annat istället.
Let´s odla vår trädgård!
Kommentarer
Trackback