sjukdomsinsikt

Ja, som ni märker är jag (åter) åter, ännu en gång långt innan utlovat bäst efter-datum.
      Den här bloggen genomlider någon slags identitetskris. Den vet liksom aldrig om den genomgår någon slags avveckling eller utveckling.
     Däremot finns en viss tendens till inveckling, vilket kan ha bidragit till det något minskade läsarantelet.

Ja, ni får ursäkta ordvitsandet. Saken är den, att jag idag upptäckte attt jag inte ska flytta till Malmö. Igen. Jag är väldigt trött på att inte flytta till Malmö, måste jag säga. Och jag har aldrig känt mig så mycket Göteborgare som när jag kom hem idag, chockerad över insikten att det nu blir åtminstone ett helt år till i den här staden. Om inget oförutsett händer. Typ jag får ett skådisjobb nånstans.

Snälla, kan inte nån ge mig ett skådisjobb nånstans?

Ända sedan Magnus Bettner sa på TV att Göteborg är som ett gruppboende för utvecklingsstörda fiskare, har jag kunnat ta den här staden på allvar.
     Och jag menar alls inte att ägna mig åt nån akademikersnobbism (som jag dessutom inte har täckning för), och ni vet alla vad jag tycker om Uppsala och studentväsendet överlag (och om inte så är inlägg på gång), men ärligt talat, ibland har man bara lust att skrika till alla goa gobbar att de ska gå hem ohc läsa en bok och sluta låta så förbannat.

Sedärja, nu tappade jag några läsare till.

Fan.

Jag vet inte.

"Nejdå, din blogg har inte tappat det, den har bara en liten svacka just nu!". Så en god vän sagt i säkert ett år nu. (Men jävlar vicken god pasta han lagar!)

Jag har några inlägg som jag känner att jag måste skriva, som jag velat skriva en lång tid nu. Bland annat ett om hur vidrigt Uppsala är. Men det känns liksom som att jag inte har så mycket mer att ge.
      Jag loopar min kritik mot högerpolitik för sjuttielfte (haha, minns ni det uttrycket? So 80...) gången i ordningen,  jag skojar lite över mina personliga misslyckanden på livets alla fronter, jag har slutat skriva roliga anekdoter från knäppa skådisgig (har ni märkt att jag inte ens nämnt att jag var med i August på SVT?) eftersom jag inte längre ser mig som en turist i branschen, och därutöver så... tja, jag vet inte.
     Jag tolkar statistiken som att jag har ganska exakt 100 trogna läsare, och jag har ingen aning om vilka ni är, men ni ska veta att jag uppskattar er mycket! Men jag tänker att om ni har stått ut med mig såhär långt, kanske det vore mer givande för oss båda att gå ut och ta en fika nån gång? Vi har säkert mycket att snacka om! (Hur man använder bloggen som dejitngsajt...)

Nä, men allvarligt talat.

Jag borde kanske lägga ner det här?

Vad tycker ni?