Att skydda sina arbetsgivare
(För EM-kvalet tänker jag inte ens gå in på. Det var så totalt väntat att Sverige skulle få nån slags hybristilt, att Anders Svensson oförklarligt skulle få spela, att Ljungberg skulle vara skadad och att Mellberg skulle göra nånting väldigt egendomligt.)
Nu ska det handla om skolpolitik.
Det har ju varit en massa snack om att de vill att närvaron ska synas på betygen från de där.... dedäringarna. Man ska kunna se om en elev har skolkat, är tanken. (För det är ofta lärare ganska så kompetenta att bedöma; om det handlar om skolk eller inte.)
Jag vill bara säga att jag tycker att det är en jättebra idé. Jag tycker att arbetsgivarna ska ha enm öjlighet att se sånt inför en eventuell anställning.
Det finns nämligen flera olika kategorier av skolkare.
* Till att börja med har vi ju naturligtvis de som skolkar för att de Bara Är Lata, och dem är det väldigt viktigt att skydda arbetsgivarna emot. Utfifall att de där latoxarna till exempel skulle råka dyka upp och visa sig spika matteprovet i alla fall. Eller kanske hamna i någon slags trance och klara uppsatsfrågorna som de flesta gymnasieprov faktiskt innehåller. Eller, Gud förbjude, råka somna med näsan i en kemibok, och utan att anstränga sig ta in kunskapen lite sådär omedvetet, och sen utan att tänka sig riktigt för råka gå till skolan och klara en laboration eller två.
* Vidare har vi de där som Mår Dåligt. Som går med psykiska problem, ni vet såna där riktiga problem, de som oftast inte går att komma åt med typ terapi förrän allra tidigast när man är i 20-årsåldern. De som ofta helt enkelt är så trötta och förstörda att de inte alltid orkar gå till skolan. Och någon sådan vill man ju inte ha på sin arbetsplats! Äckliga problembarn med svart hår och såriga handleder sprider alltid dålig stämning. Visserligen söker de ofta inte så många jobb när problemen har blommat ut, men som det nu inte finns så mycket vård att få, och det inte riktigt funkar att vara sjukskriven, kan de ju hända att de till exempel bekostar sin egen terapi och sen får för sig att de faktiskt vill bidra med nåt till samhället. Och då gäller det att vara på sin vakt!
* En annan kategori barn som skolkar är barn med problem hemma. Barn med sjuka föräldrar, som någonstans långt inne känner att de måste vara hemma för sina föräldrars skull. Barn med pappor som slår sina mammor, barn som lärt sig att deras närvaro i hemmet fungerar hämmande på våldet, barn som hör ett gräl vid frukostbordet och får väldigt ont i magen, för om de finns där kanske inte pappa slår mamma lika hårt idag. Eller barm sm är med om andra saker, saker som är så hemska att de bränner sig, och som så många andra brända barn av någon anledning söker sig till elden, och ändå inte orkar ta sig till skolan. Och såna ungar har säkert lärt sig en massa dumheter som vi måste skydda våra arbetsgivare ifrån! Hemska och manipuliva blir de, ungarna, de kommer kanske inte ens berätta på en anställningsintervju om sin barndom!
* Vidare har vi såklart Barn Från Andra Kulturer. Där kraven är annorlunda, där det ibland är hårdare krav på att vara hemma och ta hand om småsyskon (mamma kanske äntligen har fått plats på en kurs i svenska som hon måste iväg på) än att gå till skolan. Tro nu inte att jag är fördomsfull eller generaliserar, jag har träffat de barnen också. De var mina klasskompisar och de var mina elever. Och tänk om deras mammor fortsätter ploppa ut nya små negerbarn nu när de blivit stora, och de måste sitta barnvakt istället! Sånt kan man nite fråga om som arbetsgivare, då kan man bli kallad rasist.
* Sen har vi ju såklart de som bara ärUnderstimulerade. De som vill lära sig på riktigt, men som inser att de faktiskt inte kan lära sig i en skolmiljö med skrik, bråk, för stora klasser, för små resurser, maktlösa lärare och osynliga förnedrande hierarkier och hackordningar. De som hellre stannar hemma och läser en bok om franska revolutionen, än sitter och lyssnar på en uppgiven lärare som tar 80 minuter på sig att få ur sig det som står på baksidan om boken. Såna barn vill vi inte ha på våra arbetsplatser! Äckliga besserwissrar som säkert saknar social kompetens, och som inte kommer finna sig i saker som är fel på arbetet! De blir garanterat fackligt engagerade också.
* Och sist, men allra viktigast, har vi såklart Mobboffren. De skolkar. Mest av alla skolkar faktiskt de. Och det är ju bra, så man slipper dem i skolan. Lika bra att deras skolk syns på betygen också, för de jävlarna tenderar faktiskt att se till att plugga hemma och dyka upp och skriva bra på proven. Ett mobboffer vill ingen ha på sin arbetsplats, det förstår ju vem som helst!
Därför tycker jag det är en lysande idé att frånvaro ska synas på betygen. Jag vill jättegärna bo i ett land där staten skyddar arbetsgivare med kapital istället för människor som behöver hjälp. Det verkar mycket mer ekonomiskt än att hjälpa människospillrorna. Nu får de ju inte vara arbetslösa heller, så nu finns det ingen risk att de bara driver omkring och kräver uppmärksamhet.
Fan du e ju dummihuvvet bara för att du säkert skolkade en massa själv haha
Jag gick ut gymnasiet med 20.0. Jag pluggar min fjärde termin på universitetet, och har hittills haft VG rakt igenom. Jag har haft en hel massa jobb som jag aldrig skolkat ifrån; jag har fått fortsatta anställningar, löneförhöjningar och fina vitsord.
Jag skolkade så mycket på gymnasiet att jag nästan förlorade studiemedlet.
Ja, skitbra poäng altså, verkligen! Du är jättebra på att använda ironier, altså verkligen! Jag antar att du räknar dig själv till gruppen mobboffer, altså verkligen! För med en pretentiös blogg som denna kan du väl inte alvarligt mena att du tillhör gruppen Understimulerade, altså verkligen? För du har väl inte möjligtvis skolkat och läst böcker(eller kanske singular, bok) om franska revolutionen?Altså, verkligen? Jahaja, fakligt engagerad blir du ju säkert, eller är det bara snack alltihop, nej en sån idialist som du skulle väl inte sälja sig, din blogg lyser ju av genuinitet och integritet, altså verkligen! Den empati du visar upp i din beskrivning av de olika skolkargrupperna, är, altså verkligen!, beundransvärd. Om du medvetet skapat denna blogg för att driva med extremstereotypen för pretto, är du min hjälte. Altså verkligen!Om inte, fortsätt i samma anda, och när du känner dig mogen, uppsök offentligheten, reality tv eller ordförande för LO, skitsamma, bara visa upp hela din härliga personlighet och unna världen ett gott skratt, altså verkligen!
ÄNTLIGEN lite mothugg - och dessutom kvalitativt sådant! Jag som börjar undra om jag bara lallar i vakum!
Överstimulerad:
För det första tänker jag inte börja whina om stavningen, inte för att det på något sätt skulle vara irrelevant, men för att det är uttjatat. Däremot tänker jag ta till klyscha nummer två, och fråga om du har någon egen sådär lite skön avslappnad blogg som ändå vågar komma med påståenden? Vore intressant att läsa! (För jag noterar att du ändå är en ganska duktig skribent.)
Jag ska kort besvara några av dina frågor:
- Jag kan hålla med dig om att det blev ganska klumpiga ironier här ovan. Bloggen är, bland mycket annat, min stilistiska lekstuga. Jag kallar mig alls inte författare, jag tar mig friheten att pröva olika grepp här med varierande resultat. (Observant som du är märker du säkert att jag själv skrivit Kalles kommentar för att få en chans att ge denne fiktive Kalle ett svar. Ville se hur det såg ut, tycker själv att det ser fult ut, men tänker behålla det ändå.)
- Jag räknar inte mig själv till gruppen mobboffer.
- Jag läste ofta in mig själv på saker jag missade när jag skolkade, och det hände att jag blev intresserad av saker och läste vidare om dem. (Som jag ska prata vidare om sen, är jag alltså en ganska pretentiös jäkel.)Dock aldrig franska revolutionen, den droppade jag mest för att jag tycker om ordet revolution.
- Fackligt engagerad... tja, som du säger ligger det väl i linje med min pretentiösa personlighet att hamna där till sist. Även om jag helst slipper.
- När det gäller integriteten här har du helt rätt i att den sviktat på sistone. Man lär sig...
- När det gäller genuiteten här, anser jag inte att en genuin approach vore i enlighet med decorum.
- Jag försöker inte framstå som någon empati-Tarzan. Jag har gått i skolan och jag har jobbat som gymnasielärare i tre terminer, dessutom i ett ämne som gjorde att många elever kom och berättade ganska personliga saker för mig. Jag berättar bara om vad jag har sett.
- Jag är en pretentiös jäkel. Jag har stundtals försökt låta bli för att det är ganska ocoolt, men har med åren börjat inse att det är sådan jag är. Jag gör inga anspråk på att vara din hjälte - men ja, det händer att jag ser mig själv i spegeln och suckar lite. Och som du noterat är självironi någon slags grundsrten för den här bloggen.
- Du kommer få se mig i offentligheten förr eller senare, rapandes ut mina mer eller mindre genomtänkta åsikter. (Och om du tror att jag tänker använda reality-TV som plattform, blir jag faktiskt lite förolämpad.)
Tills dess kan du fortsätta titta på nedladdade Youtube-klipp med Filip och Fredrik, och tacka din lyckliga stjärna för att du lever i ironins tidevarv och att det för tillfället är ganska hippt att skratta åt såna som jag. Jag bjuder så gärna på det!
Låt bli Elliot, du får honom bara att känna sig viktig.
Överstimulerad: Att använda frasen "alltså verkligen" som avslutning i varje mening gör dig inte, jag repeterar inte, till en slags hipp ironisk kommentator. Fine, du kan inte hantera att Björn tycker att skolk inte är ett intyg på att eleven i fråga är duglig eller inte. Du kanske t.o.m. egentligen mest har något emot hans metod att skriva en hyfsat rolig ironisk liten text om det i hans blogg - men hur får du det till att Björn är ogenuin? Jag känner karln privat och kan intyga om att jag inte träffat någon annan som talar så rakt ur hjärtat som han och hela hans blogg stinker av den genuina omtankeskladdigheten.
Poängen är att Björn är precis så genuint omtänksam och trovärdig att du verkligen inte tjänar någonting alls på att hacka på honom mer än att du får känna dig lite cool som kunde hacka på en kille som säger vad han uppriktigt tror och tycker (det är ju tydligen synnerliggen ogenuint och pretentiöst enligt dig). Själv tycker jag det är en ovanlig och dyrbar egenskap som jag verkligen uppskattar när jag läser den här bloggen.
Min kontetenta blir således: Kan du inte dissa på bättre grunder eller med mer stilfull metod kan du fan hålla käften.
Skall du säga som har sån liten pitt!
Jag tror att vi därmed kan anse den poängen bevisad.
Svikare! Svikare! Står där med din Kikare!Erfarenhet, en rikare! som en Socialistisk säl en $vikare!
Nu är jag på tok för nyvaken för att orka komma med något konstruktivt, formulera några fräscha spännande meningar eller följa upp i diskussionen och mothuggen här i kommentarfältet, jag vill bara kort och koncist säga att det här inlägget och poängen med det var helt underbart. Din ironi är helt amazing!
Och så reagerade jag snabbt på
" Jag kallar mig alls inte författare, jag tar mig friheten att pröva olika grepp här med varierande resultat."
- Personligen tycker jag att resultaten är riktigt bra, och att du skriver verkligen är författar-material.
Att folk bara orkar ^^
Tog ju mig 3 månader att börja läsa din nya blogg bam :P 2 av punkterna stämmer in på mig för övrigt ^^
Bättre sent än inte :)