Anteckningar från källarhålet
I morse vaknade jag klockan 7 av ett fruktansvärt oväsen. Det lät ungefär som någon som sågar i sten med en maskin.
Även om det var ett ganska otrevligt uppvaknande, så tyckte jag ändå att det hade sin lilla charm. Jag förstod ju att det var Jonatan som gjorde musik, och att vakna upp i en atmosfär som präglas av kreativitet är ju inte alla förunnat!
Men sen märkte jag att ljudet kom utifrån.
Närmare bestämt från två trädgårdsarbetare som sågade i sten med en maskin.
Men så är det, här i källarhålet. Man har rika grannar som har råd att anställa folk som sågar sten i ens trädgård, och förhoppningsvis är arbetarnas morgonrutiner någon slags hämnd på den utsugande överklassen, eller nåt.
Men nu på eftermiddagen försökte jag ändå lite fint fråga om de inte kunde vänta någon timme i alla fall med att börja stensågandet.
Det gick sådär.
De pratade inte svenska.
Eller engelska.
Eller kinesiska.
Eller franska, men det gör inte jag heller, så det gjorde inte så mycket.
Däremot förstod de pantomimer. Eller, de uppskattade i alla fall pantomimer. Alldeles speciellt uppskattade de scenen där jag visar hur jag vaknar, gäspar, tittar på klockan och håller för öronen.
Vi får se vad som händer imorgon. Finns en risk att de blev så förtjusta i mitt lilla upptärdande att de vill se det igen.
Men jag är inte nedstämd för det! Nejdå, nejdå! Idag är jag ide uppåt, för jag har just fått reda på att jag från den 1 november har ett studentrum! Så inga mer monsterspindlar, råttor, delade toaletter, amerikaner som tvättar upp varmvattnet i duschen, eller sura kapitalistkärringar! Livet är så underbart bara man sänker kraven lite!
Apropå surkärringen, förresten. (Som naturligtvis inte alls är sur, utan väldigt trevlig och social.) Jag fick reda på studentrummet den 1 oktober. Sista september betalade jag oktoberhyran, vilket betyder att min deposition täcker november. Dubbel hyra en månad, alltså.
Så jag mejlade och påpekade att det bara skiljde 24 timmar från att jag hade kunnat hålla inne sista hyran, och frågade om vi inte kunde mötas halvvägs, och jag bara skulle betala för halva november.
Räknade med ett fett NEJ, men det blev bättre än så.
Hon tyckte att jag skulle leta reda på en ny hyresgäst åt henne som skulle kunna flytta in i november. På så vis slipper jag ju betala någonting alls.
Så nu räknar hon med att jag ska sälja min själ.
Undrar om den är värd en månadshyra.
Även om det var ett ganska otrevligt uppvaknande, så tyckte jag ändå att det hade sin lilla charm. Jag förstod ju att det var Jonatan som gjorde musik, och att vakna upp i en atmosfär som präglas av kreativitet är ju inte alla förunnat!
Men sen märkte jag att ljudet kom utifrån.
Närmare bestämt från två trädgårdsarbetare som sågade i sten med en maskin.
Men så är det, här i källarhålet. Man har rika grannar som har råd att anställa folk som sågar sten i ens trädgård, och förhoppningsvis är arbetarnas morgonrutiner någon slags hämnd på den utsugande överklassen, eller nåt.
Men nu på eftermiddagen försökte jag ändå lite fint fråga om de inte kunde vänta någon timme i alla fall med att börja stensågandet.
Det gick sådär.
De pratade inte svenska.
Eller engelska.
Eller kinesiska.
Eller franska, men det gör inte jag heller, så det gjorde inte så mycket.
Däremot förstod de pantomimer. Eller, de uppskattade i alla fall pantomimer. Alldeles speciellt uppskattade de scenen där jag visar hur jag vaknar, gäspar, tittar på klockan och håller för öronen.
Vi får se vad som händer imorgon. Finns en risk att de blev så förtjusta i mitt lilla upptärdande att de vill se det igen.
Men jag är inte nedstämd för det! Nejdå, nejdå! Idag är jag ide uppåt, för jag har just fått reda på att jag från den 1 november har ett studentrum! Så inga mer monsterspindlar, råttor, delade toaletter, amerikaner som tvättar upp varmvattnet i duschen, eller sura kapitalistkärringar! Livet är så underbart bara man sänker kraven lite!
Apropå surkärringen, förresten. (Som naturligtvis inte alls är sur, utan väldigt trevlig och social.) Jag fick reda på studentrummet den 1 oktober. Sista september betalade jag oktoberhyran, vilket betyder att min deposition täcker november. Dubbel hyra en månad, alltså.
Så jag mejlade och påpekade att det bara skiljde 24 timmar från att jag hade kunnat hålla inne sista hyran, och frågade om vi inte kunde mötas halvvägs, och jag bara skulle betala för halva november.
Räknade med ett fett NEJ, men det blev bättre än så.
Hon tyckte att jag skulle leta reda på en ny hyresgäst åt henne som skulle kunna flytta in i november. På så vis slipper jag ju betala någonting alls.
Så nu räknar hon med att jag ska sälja min själ.
Undrar om den är värd en månadshyra.
Kommentarer
Trackback